Träningstips
 
Publicerat 2008-04-25 (av Ragnar Skanåker)

 

Efter att ha vunnit grundomgången i SM i luftpistol 2008 med 580 poäng, och 9 poäng före tvåan, måste jag tänka efter lite. Hur kan detta komma sig? Jag brukar svara på alla mail, det är en hederssak, men dagarna efter SM’et gick det bara inte. På söndag kväll mellan 5 och 7 kom det 45 st.

 

Så här var förutsättningarna: Jag hade tänkt att demonstrera glasögon och endast skjuta tävlingen för att klubben betalar startavgiften.  Man har blivit smålänning på gamla dar.

Det där med glasögonen slog jag ur hågen när Interprodukter uteblev på grund av sjukdom. Vi skulle ha gemensam uppsikt på våra pistoler, öronproppar och glas för att underlätta rörelsefriheten. Man kunde inte parkera i närheten. Jag skulle bli tvungen att bära grejorna ett par hundra meter, plocka ner sakerna när jag tävlade, och sedan montera upp dom igen.

Alltför omständligt för en pensionär. Skjuta måste jag, för annars skulle jag få betala startavgiften till klubben.

 

Man brukar säga att hunger är den bästa kryddan. Sedan finns det en annan sak som driver människan men det ska jag inte ta upp här. Att vissa okunniga personer hävdar att man ska satsa allt på ungdomen och låta människor över 50 dö sotdöden är så fel som det kan vara. Om jag går till mig själv – ingen känner mig bättre – så kan jag bara säga: Ge mig ett enda tungt vägande skäl för att börja träna igen så ska jag överväga det och göra resultat som i fornstora dagar. Men först måste nästan hela ”mazarinmaffian” bort från Sportskytteförbundet. Resultat har med helt andra saker än prästbetyget att göra. I USA och Kanada har man förstått detta – där har man en lag som förbjuder åldersdiskriminering!

 

Min motivation försvann tillsammans med inbjudan till OS för några år sedan. I stället koncentrerade jag mig på arbete, och jag ser nu att skyttet har kostat mig sjusiffriga belopp.

Men – och det finns alltid ett men – skatterna hade tagit nästan allt. Men sponsorpengar är som ni vet skattefria, så egentligen har min karriär varit gratis.

 

Lite om den mentala bakgrunden. När det gäller SM-skjutningen var det inte så märkvärdigt.

Jag skjuter allsvenskan var fjortonde dag med 5 provskott och 40 tävlingsskott. Resultaten har hållt sig mellan 390 och 383 och då är ju 580 på tävling ett normalresultat. Utöver denna pensionärsträning skjuter jag kanske 20 skott när andan faller på ett par gånger i veckan bara för att koppla av tankar och rensa huvudet. Sedan släpar Anna mig ur sängen på mornarna för att få eskort vid hundbajspromenaden.

 

Vi bor i närheten av S:t Sigfrids sjukhus med en massa livsfarliga individer på permission. Förr hette sådana inrättningar hospital. Fångarna trivs bättre med att kallas sjuka än tokiga. Så då får det bli sjukhus, och eskort för kvinnor och barn när det är mörkt.

 

Summan av kardemumman när det gäller träning blir: Lev sunt och gilla frisk luft. Har du smått om tid men ändå vill höja poängen, skjut lite varje dag så du inte glömmer känslan för ett bra skott. Kan du inte ta dig till skjutbanan, gör några blindavfyringar eller snabba lyft hemma.

 

Som ni ser av ovanstående kan man komma ganska långt med enkla medel. Vill ni bli OS-mästare kan jag leda er dit, men jobbet får ni göra själva. Skaffa er motivation först, för utan den går det inte.

 

Men det har jag kanske sagt förut.

 

Ragnar Skanåker