Skyttevecka i
Stockholm 2010?
I år avhölls SM i pistolsportskytte i ett större sammanhang. I samarbete med Riksidrottsförbundet anordnade Sveriges Television en SM-vecka i Malmö. Delaktiga i arrangemanget var elva olika idrottsförbund, däribland Svenska Skyttesportförbundets pistolsektion, som arrangerade SM i pistolsportskytte.
TV direktsände, vilket föranledde SvSF att anstränga sig lite extra. Tavlorna var äntligen utformade enligt internationell standard. Man använde inte mekaniska vändanordningar, utan angav start och stopp med gröna och röda lampor. Dessutom hade tavlorna elektronisk resultatmarkering, vilket antagligen var ett krav från SVT. Allt fungerade störningsfritt. Tekniken går alltså framåt även inom det konservativa skyttet, även om kravet på utveckling kommer utifrån, i stället för inifrån.
TV-sändningarna gick alldeles utmärkt, och Kerstin Bodins framträdande fick många lovord. Den direktsända finalen i fripistol var en förnämlig propaganda för vår sport. Mera sånt!
Om nu SvSF’s lilla pistolsektion – 1 500 medlemmar – kan genomföra detta på ett så smart sätt, vad skulle då inte stora – 14 500 medlemmar – SPSF kunna göra vid nästa års SM i Stockholm? Och – ännu bättre – varför inte etablera ett samarbete mellan SPSF och SvSF’s pistolsektion, så att man kan arrangera en skyttevecka? Samarbete, hemska tanke, men så fint för skyttarna, massmedia och handlarna. För mig är det helt naturligt, och jag kan inte förstå varför man inte har gjort detta för 50 år sedan.
Fördelarna är uppenbara, jag ska bara nämna ett par av dem. Starterna kommer att öka dramatiskt, därför att skyttarna från båda organisationerna är där samtidigt, så ock funktionärerna. Deltagarna behöver bara använda en vecka av sin semester, och bara resa till en plats. Vänligt mot både plånbok och miljö! Här har de respektive arrangörerna ett stort ansvar mot deltagarna och skyttets framtid. Låtom oss bedja…
Alla som känner mig inser att jag naturligtvis inte kan framföra enbart lovord, och självklart måste jag rapportera om en pinsam skamfläck i arrangemanget.
Det var en yngling från Island som deltog (546 p på fripistol). Ingen brydde sig om honom. Sista dagen frågade jag om han behövde hjälp med något, och det behövde han. Ringa efter en taxi! Jag vände mig till Mikael Fast, som ställde upp och skjutsade ynglingen till Malmö C.
Detta var ingen isolerad händelse. Pistolsektionens totala oförmåga att visa serviceanda mot gäster är ökänd. Och för övrigt får inte heller vi övriga se mycket av serviceanda.
Men som helhet var detta SM ett utpräglat positivt evenemang, som jag hoppas få uppleva igen.
Ragnar Skanåker |