Kläderna gör skytten
  
Publicerat 2007-09-08 (av Ragnar Skanåker)

Varför är det ingen av styrelsemedlemmarna i  Sportskytteförbundet  som utnyttjar tillfället att göra sina stämmor hörda i Kretsnytt.se? Det är ju där som skyttarna finns tillgängliga. Trettiotretusen besök på dom första 57 dagarna är verkligen inte dåligt!

Skyttesports hemsida verkar död. Sista uppdateringen är från början av juni. För framtiden kanske det är bäst att skriva ut vilket år också. Sportskytteförbundets sida innehåller program och resultat men ingen debatt. Pistolskytteförbundets nya är heller inte så lyckad, milt sagt.

Finns det ingen som tycker annorlunda än Kretsnytts debattörer? Att intresset är fantastiskt från skyttarna är ju bevisat. Roligt skulle vara om yngre debattörer blandade sig i leken. Som det nu är finns dom nya och mest framstegsvänliga idéerna hos oss pensionärer, och det är egentligen sorgligt. 

Vi äldre kan i alla fall gotta oss åt att det i USA och Kanada finns en lag mot ålders­diskriminering. Där skulle det inte gå an att utestänga en idrottsman från OS med motiveringen ”Vi ska inte skicka några pensionärer”. Men vi kanske inte behöver flytta till Kanada – en likadan lag är på förslag i Sverige.

Vid min sista tid som deltagare i internationella tävlingar med organiserad landslags­trupp kunde jag konstatera följande: Dålig fokusering på uppgiften, tusen ursäkter, missad och felinriktad träning. I dom fall där egentlig träning förekommit. Ingen eller mycket lite kontakt med utländska skyttar. Dåliga språk­kunskaper eller ointresse? Man frågar sig.

Klädseln i samband med internationella tävlingar är ett annat kapitel som man har förbisett. Träningsoverallen passar på Svenska friidrottslandslaget, som har en helt annan kroppsbyggnad än pistol/gevärslaget. Ämnet är naturligtvis känsligt för många, men det kan ju ledningen lösa med att ge alla skräddar­sydda kostymer till dom som ska ut och åka. Inga pengar? Stanna hemma en resa då, så är det fixat. Med klädsel och uppträdande måste man visa att man är stolt över att representera sitt land.

En annan sak som är mycket allvarlig: Ju bättre man skjuter, desto mer kostar det för skytten. Det kostar 500:- för en skytt att skjuta Swedish Cup, som också är lands­lags­uttagning. Varför finner sig skyttarna i detta? Dom som kvalar in borde i sämsta fall få sina utgifter betalda. När betalade Sportskytteförbundet 100 skott till en skytt  som ska skjuta ett mästerskap för Sverige? Vad kostar det en skytt från Norrland att ta sig till Sävsjö och hem igen?

Man får alltid vad man förtjänar. När man så länge har funnit sig i detta, kan jag se mönstret på skyttarnas mentalitet. Jag är inte förvånad över att deras resultat utomlands är som dom är.

När SSF förlägger årsmötet ute i skogen, delar kaffet och mazarinerna med val­beredningen, slår sig för bröstet och skriver i mötes­protokollet att man i största enighet klarade av alla svåra frågor på 45 minuter kommer åtminstone jag att tänka på vissa diktaturstater i öster. Gick inte så bra eller hur?

Och så finansieringsfrågan. Så bra som det går för företagen i Sverige, kan det inte vara så svårt att leta upp någon million. Finns det överhuvudtaget någon plan för detta?

Kretsnytt.se är väl mera tänkt som ett debattforum för nationellt pistolskytte*, men jag tar upp Pistolsektionens problem här, för det finns numera ingen annan bra plats där man når skyttarna. I Sportskytten får jag inte skriva på grund av meningsskiljaktigheter. Men det spelar numera ingen roll, för Kretsnytt.se når kanske 100 gånger fler skyttar.

Och, som alltid - syns ni inte, finns ni inte.

Ragnar Skanåker

*Red’s anm:

Enligt policyn för Kretsnytt.se har vi vida ramar för ämnesvalet. Vi vill gärna se oss som ett medium som speglar skyttevärlden i stort. Så här välkomnar vi alla skyttar, från armborst till svartkrut!

---------------------------------------------------
  
 

Träning inför ett mästerskap.
 
Publicerat 2007-09-01 (Av Ragnar Skanåker)

Så olika man kan förbereda sig inför ett SM. Jag tänker på våra framgångsrika damer och jämför med mig själv. Eftersom jag inte har sökt tillåtelse att skriva om deras sätt ska jag inte göra det heller, men det är i alla fall lite olika mitt.

Efter en veckas vandring i fjällen var det skönt att vila benen.Tänk att bara få stå still i fyra dagar.Vilken njutning. Jag avslutade vandringen på fredag och kom till Uppsala lördag kväll. Eftersom jag inte tyckte det var så stor ide att åka hem till Växjö kontaktade jag  SM-generalen Bertil Olsson och fick bo i stugan på skjutbanan till torsdagen, då första grenen, fripistol, gick av stapeln.

Vad gör man ensam på en skjutbana i fyra dagar? Jo, man skjuter naturligtvis. Alla dagar innehöll 4 helmatcher plus en massa provskott, utom måndagen då jag var i riktig storform med 5 helmatcher. Allt handlar om fripistol.

På fyra dagar ökade resultaten med 5 p varje dag, och på onsdagen hade jag som sista resultat 550. SM torsdag resulterade i 553 poäng, 3 poängs ledning i huvudmatchen och därmed första plats i finalskjutningen.

I finalen kände jag mig fullständigt främmande för situationen och var mentalt helt oförberedd. Jag kände inte ens igen mig själv. Att efter flera års bortovaro vara i final i SM var overkligt. Det kunde bara sluta på ett sätt. Detta är förklaringen till min fjärde plats. Sedan kan man ju spekulera i vad som hänt om jag inlett träningen en månad tidigare?!

Eftersom det också var veteranmästerskap träffades gamla landslagsskyttar och hade givande diskussioner om nuläget och anno dazumal. Måste nämna en oerhört positiv sak. Vid regionsmästerskapen i Sundsvall för 3 veckor sedan hade jag ett mycket kreativt samtal med Jimmy Persson om ombyggnadssats för duellställ till lampor med internationell förebild. Vid SM kom Jimmy med ett konkret anbud från en firma i Sundsvall. Mitt förslag om finansiering av en pilotanläggning var smart tyckte jag, men Jimmy kom med ett ännu bättre.

Kan det vara så att vi står inför ett trendbrott där ledningen lyssnar på en skytt? Kan det också vara så att vi står inför ett gryende samarbete mellan SSF’s pistolsektion och Svenska Pistol­skytte­förbundet? Skulle det vara omöjligt att Svenska Mästerskapen i allt pistolskytte slås samman och bildar en Skyttevecka?

Uppsala har organisationen för Sport, och Svenska Pistolskytteförbundet hämtar funktionärer från sina kretsar till ban och fält. Banor för både precision och fält finns ju redan. Tänk på förslaget, kära beslutsfattare.

Till landslagsskyttarna vill jag bara säga: Fyra dagars träning för mig i år är mer än tillräckligt så ni kan fortsätta som förut utan att riskera pensionärer i truppen.

Ragnar Skanåker

---------------------------------------------------
  
 

Ragnar Skanåker, legitimerad idrottshjälte
 
Publicerad 2007-06-28 (av Basti Naumann)

 Ragnar Skanåker är den mest framträdande och mest välkända gestalten inom dagens pistolskyttevärld. Han brinner för pistolskyttesporten, han söker ständigt nya vägar för att locka fram unga talanger som är villiga att beträda den törnbeströdda stigen fram till en olympisk medalj. Han deltar i debatten, han har ständigt nya projekt på gång, hans kontaktnät sträcker sig över hela världen.

Ragnar lever i nuet, han ser framåt, han försjunker aldrig i minnen av flydda tider. Därför är det lätt gjort för oss att glömma vem han egentligen är. Han är en av den svenska idrottshistoriens allra största hjältar. Vi som passerat livets middagshöjd minns alla hur sagan började. Det var 1972. OS hade just börjat. I panik rusade yrvakna svenska OS-reportrar omkring och frågade ”Har Sverige redan tagit guld? I vilken gren? Vem? Skanacker? Vem fan är Skanacker?”. Därmed hade den offentliga delen av en sagolik karriär inletts. Det blev fler olympiska medaljer och mängder av andra prestigefyllda titlar.

Därför känns det helt rätt att Ragnar Skanåkers hjältestatus nu blir offentligt och internationellt manifesterad. Saken är nämligen den, att Internationella Sportskytte­federationen, ISSF, har utsett skyttesportens tio främsta idrottshjältar, och Ragnar Skanåker är en av dem. Detta har skett inför firandet av ISSF’s hundraårs­jubileum, som äger rum den 17 juli i München. Där kommer Ragnar och de övriga nio att, såsom representanter för alla ISSF’s mästare, officiellt få motta ärebetygelser och utmärkelser. Det blir en stor dag, inte bara för Ragnar Skanåker, utan för hela den svenska skytte­sporten.

Basti

---------------------------------------------------
  
 

Målet – en demokrati
   
Publicerad  07-04-08 (Ragnar Skanåker)

    Vår tillvaro är inte statisk, den förändras ständigt. Nya lagar kommer och gamla lagar blir föråldrade. Det som var sanning igår är bara ett skämt idag. Så har det varit i evärderliga tider.
     För bara ett par år sedan kom Rikspolisstyrelsen med skärpta regler för handlare och sammanslutningar, dvs skytteföreningar. Nu minsann skulle det vara tunga och dyra skåp och därtill larm och uppfyllde man inte dessa krav var det bara att packa ihop verksamheten.
    Detta har naturligtvis väckt ont blod ute i skytteleden. Den nya Regeringen är lyhörd för sådana övergrepp mot medborgarna och har därför gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att fram till 1 juni i år komma med lite förenklade regler för skytteföreningar. Regeringen anser att det är viktigt att inte strypa föreningslivets möjligheter utan att fördenskull ge avkall på säkerheten.

    Detta är i själva verket en rejäl reprimand till en myndighet som har gått över sina befogenheter. Att man gjort så är uppenbart – man har till och med skrivit lagregler (föreskrifter) om sådant som inte existerar i vapenlagstiftningen, t.ex. larm, som inte är förvaring utan ett inbrottsskydd. Sedan begär man att handlare och skytteföreningar ska följa dessa icke lagstödda regler. Resultatet har blivit en mängd synnerligen irriterade och numera efter påtvingade investeringar rejält panka föreningar plus handlare som numera avstår från att sälja vapen eftersom den låga lönsamheten inte medgav så dyra investeringar som polismyndigheterna krävde med stöd av Rikspolisstyrelsens icke lagstödda regler. Som extra lök på laxen ett antal ävenledes synnerligen uppretade medborgare som också fått dessa krav grundade på allmänna råd på sig.
    Det ligger en driva fall i våra förvaltningsdomstolar med just sådana ärenden. En helt onödig belastning på domstolarna som hade kunnat undvikas helt om Rikspolisstyrelsen hade varit en lagrespekterande myndighet som inte hade tagit sig egna befogenheter. 

    Vad som gör det hela mera groteskt är att just Rikspolisstyrelsen ska vara en lagvårdande myndighet, den som ska hålla folket i tömmarna och minska brottsligheten i landet. Vilken ironi!
    Det hör till saken att Rikspolisstyrelsen har lyckats åstadkomma ett rejält sammelsurium av regler och pseudoregler (dvs allmänna råd, som inte är tvingande lagtext) om alla typer av förvaring oavsett om det är hos privatperson, skytteförening, föreningsfunktionär eller handlare. Så ska det inte behöva vara – en myndighet med kompetens ska kunna klara av att på Riksdagens och Regeringens uppdrag åstadkomma ett lättförståeligt regelverk.
    Annars får man ta Riksdagens uppdrag mera bokstavligt: i bemyndigandet i Vapenlagen står att ”Regeringen eller den myndighet Regeringen bestämmer …” får skriva bindande regler. Klarar inte den utsedda myndigheten av uppgiften måste Regeringen själv träda in och producera reglerna. Det borde inte vara så svårt, den juridiska kompetensen finns där och dessutom har man en hel rad av i ämnet insatta remissinstanser att rådfråga.

    Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Regeringen behöver ha ett vapenråd som består av kunnigt folk både när det gäller vapen och lagstiftning, för både jakt/viltvård, idrottsskytte och historiskt vapensamlande. Då kan man få samarbetet mellan styrande och styrda att fungera friktionsfritt.

Då har man fått en verklig demokrati.

Hälsningar

Ragnar Skanåker

---------------------------------------------------
  
 

SPSF blir starkare än någonsin

Publicerat 2007-03-21 (av Ragnar Skanåker)

Äntligen har det då hänt något verkligt positivt inom det svenska pistolskyttet. Jag vill gratulera initiativtagarna till nättidningen Kretsnytt. Det var en fröjd att läsa dessa friska inlägg av en pånyttfödd Basti Naumann.
  
Att skjuta mot en helfigur i papp är ju inte detsamma som att skjuta mot en människa. Skönt att läsa raka sanningar där man inte garderar sig för att hamna i onåd hos flummarnas högborg, Miljöpartiet. Snus är snus om än i gyllne dosor.
   
Förbundsstyrelsens villkor för att Svenska Pistolskytteförbundet ska delta i sammanslagningen till "Svenska Skyttesport"­förbundet är glasklart skrivna, och det är väl alla glada för. Men läser man nya Skyttesports hemsida finner man att SPSF inte nämns alls efter utgången av 2006. De övriga tre ångar på i egen takt. Vid en sammanslagning av företag och verksamheter gör man inte så. Ett samgående lyckas bara om alla parter tycker att man gör en vinst. Tidigare ledare och utsagor ger inte intryck av att man tar hänsyn till SPSF, och då går det som det går.
  
När förhandlingarna är klara tror jag att SPSF har alla pistoldisciplinerna på sitt program och är starkare än någonsin. Förhoppningsvis anslutet till en paraplyorganisation enligt villkoren som Kretsnytt har återgett.
  
På min hemsida – skanaker.se – berättar jag om influenser från Tyskland gällande rekrytering av nya skyttar. Det kanske skulle vara något att ta till sig, om inte alla krafter tas i anspråk för fajten med Skyttesport. Men kanske längre fram. Något måste i alla fall göras.
  
Ragnar Skanåker

---------------------------------------------------