Arroganta mazariner I nummer 8 av Svensk Skyttesport läser jag en insändare av Jan-Olov Danielsson och svaret från Pistolsektionen. Utan att vara på något sätt inblandad och partisk utläser jag följande: Sektionen har stora problem med att kommunicera med skyttarna. Problemen som Jan-Olov tar upp borde hanteras internt. Varför denna insändare? Självklart är det så att Sektionen inte lyssnar på vad skyttarna framför verbalt och internt. Sektionens slutkläm är arrogant, och leder till ännu längre avstånd mellan ledning och skyttar. Jag konstaterar att vi inte har något pistollandslag idag, och det är sorgligt. Att det är så kan man inte bara lasta styrelsen för. Det är också medlemmarnas fel, som inte bytte ut mazarinerna i valberedningen för femton år sedan, och så är det tidigare valberedningars fel, som inte under alla dessa år har granskat styrelsen. Nu står vi där med ett gäng fokuserat på varandra runt ett stort fat mazariner, och med ryggarna mot omvärlden. Min förhoppning är att ekonomin ska förbättras så mycket att alla kan köpa sina egna mazariner, och ställa frågan: Vad ska jag göra för att hjälpa skyttarna till bättre resultat? Har ännu inte hört hur det går med förhandlingarna om ett SM där SPSF och Pistolsektionen samordnar aktiviteterna. Är det för mycket begärt att skyttarna får veta vem som säger vad, och vem som bestämmer? Ragnar Skanåker |