|
Det stora svenska guldhoppet Håkan Dahlby gjorde fiasko i OS i Peking. Växjöbon Ragnar Skanåker vet vad som krävs för att ta OS-medalj, inte en gång utan flera. Han ser stora brister i de svenska skyttarnas uppbackning och mentala förberedelser. "Under mina 40 år i landslaget fanns ingen expert i vår svenska trupp att fråga så jag fick lära mig av misstagen", skriver Ragnar Skanåker.
40 års erfarenhet av
elitskytte i 75 länder Publicerat 2008-08-17
(med tillstånd av Ragnar Skanåker)
Smålandsposten hade rubriken: Dahlby borde lära av Skanåker. Jag känner mig smickrad. Men jag håller med och jag ska förklara varför. Med facit i hand kan vi konstatera att Håkan Dahlbys självklara guldmedalj blev till sand. Jag följde Dahlbys och hans coachs förberedelser på avstånd. Jag förutspådde att det skulle sluta med en katastrof på grund av det klantiga och amatörmässiga agerandet utanför skjutbanan.
OS för skyttar är det inte samma sak som OS för simmare. Skillnaden mellan OS och SM eller VM för skyttar är som skillnaden mellan natt och dag. Detta ska man ta hänsyn till och förbereda sig för. I Dahlbys fall har det inte gjorts.
Sverige är ett litet land och våra eventuella OS-hopp i skytte höjs till skyarna och blir kändisar över en natt. Klart att detta påverkar koncentrationsförmågan som påverkar resultaten. Regel nummer ett är alltså att döda kåtheten på att synas i massmedia innan OS. Detta är svårt för skyttarnas ledare för att deras chans att synas kommer bara vart fjärde år. Både Dahlby och hans coach är utomordentliga personer som gör så gott de kan. Men coachen är amatör i OS-sammanhang.
Samma sak är förhållandet med ledningen och SOK:s tillsatte expert i skytte. Det blir så när ledningen fikar tillsammans med valberedningen. Vanligare än man tror. Man skulle kalla in proffs i stället. Att inte göra det är klantigt. Frågan som ställs är: ”Är det någon som har tid?” I stället skulle man fråga: ”Vem kan detta?”
Nästan alla stora skyttenationer har en före detta toppskytt som ledare/tränare. Han vet vad som fordras för att prestera topp på OS och kan förmedla kunskapen. Under mina 40 år i landslaget fanns ingen expert i vår svenska trupp att fråga, så jag fick lära mig av misstagen. Det gick som resultaten visar alldeles utmärkt, och jag skulle gärna dela med mig av erfarenheten till den svenska truppen om de hade frågat.
Resultaten på mina sju OS har alla legat på topp av vad jag har kunnat prestera på ett DM eller Klubbmästerskap vid samma tidpunkt. Ändå har jag varit så nervös att jag mått illa och velat kräkas innan tävlingarna.
Tränaren för Koreas
guldmedaljör i Peking på fripistol hade jag som elev i Seoul på 1980-talet, och
mina metoder tillämpas fortfarande. Så även i USA där jag av familjeskäl
tackade nej till jobbet att förbereda skyttar för OS i Peking. Mina metoder är
inte märkvärdiga, utan så enkla att man följer dem utan att tänka när det
hettar till på skjutbanan. Utanför
skjutbanan
ska skytten lära sig att klara alla situationer utan coach och hjälp, bli
självständig, inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten, lära sig koncentration
i vardagslivet, göra rent hus med alla saker som hindrar fokusering på målet,
ha frid i sinnet, gilla läget, se svårigheterna och ha en plan för att
övervinna dem. Min utbildning syftar till att ge skytten, vid inträdet på den
olympiska arenan, en känsla att ”här kommer jag och ni kommer inte att glömma
mig”. Hur man gör detta i detalj är dödtråkigt och bara mästarämnen står ut med
att lyssna och tillämpa.
Ragnar Skanåker Olympisk guldmedaljör |