|
Den 30 juni 1960 blev dåvarande Belgiska Kongo självständigt, med Patrice Lumumba som premiärminister. Under ledning av Moise Tshombe bröt sig omedelbart den södra provinsen Katanga ut ur den nya staten, och förklarade sig självständigt. En svår kris utbröt. FN’s generalsekreterare Dag Hammarskjöld beslutade sätta in fredsbevarande FN-trupper, med syfte att hålla stormakterna utanför krisen.
Den 17 september 1961 befann sig Dag Hammarskjöld i Kongo, i dåvarande Léopoldville (Kinshasa), och avreste därifrån med flyg – ett Transair-plan med svensk besättning – med destination Ndola i Nordrhodesia (Zambia). Planet kom aldrig fram. Det återfanns störtat utanför Ndola. Ingen hade överlevt kraschen.
Den unge FN-soldaten Jan-Ove Hammarlund tjänstgjorde vid den här tiden i FN’s bataljon XI G (G för Gaza). Bataljonen hade överförts från Gaza till Kongo. Den 17 september 1961, dagen före hans tjugonde födelsedag, var Jan-Ove inbokad på det plan med vilket Dag Hammarskjöld förolyckades. I sista stund gjordes en förändring i passagerarlistan, vilken medförde att någon av de inbokade passagerarna måste stå över till en senare flight. Och denne någon blev Jan-Ove Hammarlund.
Jan-Ove tog ytterligare ett FN-uppdrag, i bataljon 17 G, som åter förde honom till Gaza, under tiden oktober 1962 till april 1963.
Med den bakgrunden kunde man tro att Jan-Ove var något av en äventyrare. Men i själva verket var stabilitet och pålitlighet hans kännemärke. Han satt i Stockholms kretsstyrelse sedan mitten av 70-talet, alltså i över tre decennier. Hans främsta uppgifter var att ha hand om märken och medaljer, och att leda Stockholmsserien, och ingen av ledamöterna kan minnas att han en enda gång försummat sina plikter. Han fanns alltid där, han skötte allt till punkt och pricka. Men nu är han borta. Fredagen den 21 mars återfanns han död i sin lägenhet. Den sista tidning han hade läst, var daterad den 18 mars. Jan-Ove blev 66 år gammal.
Jan-Oves bäste vän är Kenneth Norén, som träffade Jan-Ove på 60-talet när han arbetade som väktare i Svensk Nattvakt och Städernas Vakt, som 1972 blev Securitas. Företagets pistolskytteklubb fanns redan då, på 60-talet, och Jan-Ove var dess kassör, vilket han förblev ända till sin död, alltså i över 40 år.
Jan-Oves bror Per gick i slutet av 80-talet in som delägare i den värmländska herrgården Odensta. Då fick Jan-Ove sitt andra stora intresse, vid sidan av pistolskyttet. Tillsammans med Kenneth Norén – som jagat sedan han var 9 år gammal – började Jan-Ove då delta i jakterna på Odenstas ägor, vilket de sedan gjorde årligen fram till 1993, då Odensta gick i konkurs, i sviterna efter fastighetskraschen. Men jakten fortsatte de med. Jan-Ove förblev jägare livet ut.
Jan-Ove var i full aktivitet in i det sista. I sitt yrke som taxichaufför hade han visserligen med ålderns rätt trappat ner, men han körde fortfarande taxi torsdags- och fredagsnätter. Han var som sagt en man med båda fötterna på jorden, men vill man söka efter äventyrligheter i Jan-Oves liv, kan man kanske nämna den 28 december 2006. Den dagen råkade han med sin taxi köra ihjäl en varg. Därefter blev han känd i media under namnet ”Vargdödaren”.
Jan-Oves
oväntade och för tidiga död känns tung. Möjligen kan man finna tröst i tanken
på att han faktiskt lurade Döden, vilket ytterst få har lyckats med. År 1961
hade liemannen räknat med att skörda Jan-Oves då 20-åriga liv, men fick vackert
vänta i ytterligare 46 år. Vi är många som har anledning att vara tacksamma för
dessa extra 46 år. ETT LITET BILDGALLERI ÖVER JAN-OVE
|
