|
Kommunikation!
Ragnar Skanåker föreslår i sin artikel 2009-10-17 att vi skall få till en skyttevecka för de nationella pistolgrenarna och de internationella (SvSF-grenarna) och undrar hur något kan vara så svårt som ser så lätt ut.
Ingenting är svårt förrän man ska göra det själv. ”Själv” är i fallet SM 2010 bland annat jag, som är ordförande i SPSF tävlingskommitté och i organisationskommittén för SM 2010, och Patrik Johansson, som är programmakare i SvSF Pistolsektion och en av de ledande representanterna för Stockholmspolisens Skf, på vars bana precisionsskyttet ska gå. Ingen tvekan om att vi äger problemet. Vi tvekar inte heller om att det finns en massa fördelar med Ragnars förslag. 150 grovpistolskyttar, 300 i sport- och standardpistol och Megalink i Precisions-SM? Ja tack, gärna. Men:
Det blir 7 dagars skytte (nationella SM är 4 dagar numera) i följd med skjutbanebuller från bittida till sent. Får vi någonsin skjuta på Grimsta igen efter det? Banägaren törs inte chansa.
Det behövs funktionärer i 7 dagar i följd. 4 dagar är trögt nog.
Efter Stockholm kommer någon annan plats i landet. Hur många platser kan ta stafettpinnen vidare och klara ett sådant arrangemang? Visst kan vi begränsa oss till ett fåtal platser för SM, men vill vi det? Och vill och orkar arrangörerna så ofta?
SvSF hoppas kunna köra repris på ”SM-veckan” i Malmö, med TV och baletten. I Malmös närhet finns ingen fältskytteterräng.
Från skyttar har det inte kommit fler önskemål om en skyttevecka a la Ragnar än det kommit om en vecka med springskytte, militär snabbmatch och/eller PPC tillagt (blir det Sunne igen så kan vi även köra skidskyttet i tunneln i Torsby). Magnumfältfolket verkar nöjda med att leva i upphöjd ensamhet.
Inget av detta är några omöjligheter, men skyttarna måste få tid att bestämma, både i sin roll som tävlingdeltagare och som arrangör. Frågar de sitt tävlingsjag får de säkert ett positivt svar, men som arrangörer är det mer tveksamt. Idén behöver därför förankras. Ett ännu större arrangemang kräver också mer förberedelsetid så att första försöket inte blir ett fiasko. Den tiden har vi inte i år.
”Visa ledarskap!” borde vara det första argumentet mot denna försiktighet. Den ledarskapsmetoden, som innebär att man lämnar de tveksamma bakom sig – även om de är i majoritet – fungerar om man inte behöver deras aktiva stöd för ett genomförande utan att det räcker om de står kvar och håller i hörnflaggan och gapar förundrat. Här är det inte så, här krävs att skyttarna, även de som inte kvalificerat sig för SM, helhjärtat är med på tåget mot målet.
Och för att informera Ragnar och alla andra som kan tänkas undra; Patrik Johansson och jag har samma hemmabana och träffas där. Vi utbyter då all upptänklig information och försöker bland annat få till ett program som är så bra som möjligt för så många som möjligt.
Nils-Anders Ekberg |