Replik till N-A Ekberg
 
Publicerat 2008-09-23 (av Mats Parhammar)

 

Lika roligt som det är att höra att det faktiskt diskuterats ett samgående, lika tråkigt är det att höra om okunniga utredare. Om jag minns skrivningarna rätt så var det en så kallat sakkunnig, som formulerade sig så varav övriga i RPS som inte hade någon särskild skytte- eller vapenkompetens, bara följde den så kallat sakkunniges råd.

 

Det är naturligtvis helt felaktigt att IPSC är en stridsträning eftersom sporten inte innehåller något som helst taktiskt uppträdande som exempelvis att ta skydd, enbart byta magasin i skydd, inte släppa några magasin på marken, runda hörn, dörrar, kanter utan att exponera sig själv och så vidare. Endast en amatör kan tro att polis eller militär skulle rusa igenom rum och utrymmen fulla med beväpnade motståndare och skjuta minst två skott i varje sådant mål. De tränar heller inte så, vilket säkerligen SPSF:s FMI:are kan intyga. I en verklig situation skulle man inte överleva många sekunder med det beteendet.

 

IPSC är och har länge varit en ren idrott, där kombinationen av fart, precision och kraft är avgörande. Man blir duktig på att skjuta fort med precision, att skjuta under förflyttning, att flytta sig fort med laddat vapen och att byta magasin och dra fort. Det är tekniska färdigheter som i sig kan vara intressanta för polis och militär, precis som för många andra skyttar, men det är en kunskap som är långt ifrån tillräcklig för att befinna sig i verklig strid. Även som fältskytt behöver jag kunna skjuta fort och hantera rekyl, om än inte lika snabbt som i IPSC då din tid är en del av din poäng.

 

Det är också lätt att glömma att de divisioner man tävlar i innehåller vapentyper som är allt annat än taktiska, med undantag för instegsdivisionen Production där pistoler som Glock, Sig-Sauer, CZ SP01 och liknande dominerar. De vapnen är å andra sidan vanliga i många andra skyttegrenar också. Vem vill ha en stor hårdkromad extra tung 1911 med ultraprecision, lätta fjädrar, gigantisk magasinsbrunn mm som hakar upp sig om varenda patron inte är perfekt kamrad och lagom hårt handladdad? Än knepigare är det med dem i snabbaste divisionen med stora kompar och rödpunktssikten, inget för innerfickan direkt…

 

Jag hoppas även jag på ett godkännande av IPSC, det förenklar för alla. Visserligen kan man redan idag söka och få licens direkt för IPSC och det har slagits fast av kammarrätten i Sundsvall att FAP-listan över godkända sammanslutningar bara handlar om vilka förbunds föreningar som får inneha klubbvapen men det är fortfarande så att man måste påvisa detta, drabbas av försenad handläggning och kanske till och med överklaga till läns- och kammarrätt innan man får sin licens. Ett godkännande skulle också legitimera IPSC-skyttet mer och det skulle säkert göra det lättare att samarbeta med ”godkända” sammanslutningar.

 

Vad gäller samarbete så hoppas jag på detta på sikt, oavsett hur det går med godkännandet. Vi skyttar är för få och för motarbetade för att dessutom låta bli att hjälpa varandra. Olika reglementen och grenar finns i mängd och man får respektera varje system. Av de jag prövat uppfattar jag IPSC som säkrast men jag har inte provat alla och det innebär heller inte att andra grenar är vare sig ”bonniga”, ”storstadstuffa”, ”kompetenta” eller ”inkompetenta”. Det är tråkigt nog ett revirpinkarbeteende som är negativt för oss alla. Mitt är bäst – andras är sämre. Vi borde istället respektera att det finns många skytteformer varav en del gillas av vissa och andra av någon annan grupp. Man behöver inte fördöma eller se ned på ”de andra” bara för det. Var glad ju fler som fastnar för vapen och skytte, det är roligt, utvecklande och fostrande!

 

I Norge står skyttarna starka tillsammans och där blev det ramaskri när reservofficerarnas vapen skulle begäras tillbaka av försvaret. Det gick inte att genomföra.

 

Jag tror att om skyttet i Sverige skall överleva det massiva och många gånger helt omotiverade motståndet som finns mot vapen och skytte så får vi skyttar börja med att tolerera och respektera varandra, annars kan vi knappast räkna med att samhället i övrigt skall göra det.

 

Jag såg i NP nu att en framtidsidé för SPSF var Cowboy Action Shooting. Det skulle säkert många tycka vara roligt, vi har haft någon CAS-skytt i klubben med western-kläder och vapen. Det ser väldigt roligt ut tycker jag i alla fall. Det har väl internationella regler så man kan skjuta utomlands också. Fram för mer sådant!

 

IPSC växer i Europa och reglerna är internationella. Du kan åka och tävla i stort sett hela världen, med samma regler. Det är oerhört roligt att se andra sandvallar och grustag än bara de svenska! J

 

Mvh

Mats Parhammar

---------------------------------------------------
  
 

Replik till Mats Parhammar
 
Publicerat 2008-09-10 (av Nils-Anders Ekberg)

 

Mats föreslår att IPSC Sverige och SPSF borde samarbeta. Det låter ju ganska självklart att två pistolorganisationer (ja, jag vet att det finns annat inom IPSC också) borde samarbeta. Idén är inte ny, jag var som SPSF-representant inbjuden till dynamiska SM i Nyköping, i början av 2000-talet. Min rapport till förbundsstyrelsen var då, att säkerhetsmässigt fanns det inget att anmärka på, som kunde förhindra ett samarbete eller samgående (rapporten låg länge på dåvarande SFPS hemsida, så någon har nog läst den).

 

Diskussionerna fortsatte mellan organisationernas styrelser. Jag tillhörde inte förbundsstyrelsen då, och vet inte exakt vad som hände, men på ett ungefär: Rikspolisstyrelsen ”lät förstå” att en organisation som har dynamiskt skytte på sitt program inte kan vara en sådan av dem godkänd organisation som kan utfärda intyg om behov av vapen. Alltså; om SPSF inom sig hade denna skytteform skulle inte SPSF-klubbars intyg duga att intyga behov av några vapen alls. Om det rådde delade meningar inom förbundsstyrelsen innan dess, så var nog saken nu ganska klar; man hade ansvaret för att cirka 15 000 nuvarande medlemmar/aktiva skyttar skulle kunna få fortsätta bedriva sin sport.

 

Det kan ju låta kostigt med dessa signaler från RPS, samtidigt som man beskrev det dynamiska skyttet som en säker sport, men vad Mats inte nämner är att samma RPS också beskrev sporten som en stridsträning som borde ”förbehållas polis och militär”. Tokigt? Javisst, men sanningen ligger ju som bekant i betraktarens ögon.

 

Vad jag förstår så arbetar IPSC Swedens styrelse kontinuerligt på att organisationen skall bli godkänd av RPS, och hoppet verkar nu större än tidigare. Ingen (utom dynamikerna själva) vore gladare än SPSF om det blev så. De dynamiska skyttarna kan få sina tillstånd utan att slå knut på sig själva, oss och regelverket, och organisationerna kan sedan samarbeta eller gå ihop till ömsesidig nytta i de former som de finner lämpliga.

 

Så återstår förstås frågan om ett godkänt IPSC-skytte vill samarbeta med en organisation med så medeltida säkerhetsregler som SPSF, eller är tanken med samarbete densamma som i en annan skytteorganisation där jag gick domarkurs; ”att lära bonnskyttarna”?

---------------------------------------------------
  
 

SPSF på tillbakagång?
 
Publicerat 2008-09-07 (av Mats Parhammar)

Det händer trots allt en hel del positivt inom SPSF, som FMI-satsningen där många IPSC-skyttar bidrar med sin kompetens kring att dra och skjuta snabbt och träffsäkert, även under förflyttning och med magasinsbyten i hög fart på ett sätt som RPS samlade utredare för några månader sedan kallade den förmodligen säkraste skytteformen i landet. Enkla, glasklara och stensäkra regler. Vapnet plundrat och hölstrat/väskat hela tiden. Får dock tas fram i en vapenzon (safety med kulfång) men där får ammunition inte förekomma – då blir du diskad. Annars möts ammunition och vapen enbart just när du skjuter, därefter plundras det och hölstras/väskas. Bryt mot reglerna och du diskvalificeras omedelbart på plats och får inte fortsätta tävla, enkelt och vattentätt.

Där finns ett stort intresse för IPSC, vad som bromsar tillväxten är att IPSC-förbundet ännu så länge inte är med på listan över de berömda godkända sammanslutningarna och förmodligen mest därför blir rätt styvmoderligt behandlat emellanåt. Tillgång till bantider, fördomar om att IPSC-skyttar skulle vara skumma typer som tränar på rån och allt vad det hetat genom åren. Min tävlings-1911:a kostar över 20 kkr och optimerad för snabbt, träffsäkert skytte med stöddig laddning. Det enda den gör är runda hål i papperstavlor och välter plåtmål. Det är en trimmad F1:a som ingen rånare skulle kunna hantera och inget att ha i en verklig situation. Den är optimerad med ultralätta fjädrar, polerat trycke mm för att tryckdelarna skall hålla för de ca 10 000 ptr jag sjuter per år.

Jag är med i både SPSF och IPSC-organisationerna och jag tycker att det är otroligt synd att inte SPSF och IPSC gör gemensam sak. IPSC är extremt publikvänligt, drar till sig ungdomar och äldre, det ser vi i klubben. Vi har även 50-åriga nybörjare som kan tävla framgångsrikt ändå eftersom det finns medaljer även för seniorer och superseniorer, inte damerna att förglömma heller.

Jag hoppas att behovet av rekrytering och ungdomar, samtidigt som SPSF får mer kunskap om IPSC – genom att ett flerta vassa IPSC-skyttar reryterats som FMI:are, kanske kan leda till samarbete på sikt.

IPSC är tekniskt men absolut inte taktiskt eftersom det är en idrottsgren där man exempelvis springer i så fort man någinsin kan klara av att träffa i och skjuter mål under vägen genom stationen. Överlevnadschans noll i en verklig situation! Detta är ändå ”Sveriges förmodligen säkraste skytteform” enligt RPS utredare.

Kanske dags att öppna för något nytt och se vad vi kan göra av det? Jag tror att vi skulla få igång ett enormt intresse med en blandning av grenar som passar den mer actioninriktade samtidigt som det lugna precisionsskyttet finns kvar för den som föredrar det intresset. Alla tycker inte att fripistol är meningen med livet. Och det är inte fult att tycka om fina vapen och att ständigt pyssla om och förbättra, optimera, sitt tävlingsredskap som råkar vara en pistol.

Många av dagens ungdomar tycker att det är tråkigt att stå och skjuta nationell precision. Om inte så kroknar de på det inom ett par år och fokuserar mer på fältskytte. När det börjar kännas tråkigt och man vill ha mer action och en faktiskt publikvänlig sport så finns IPSC! En bra grund är ju redan lagd då och med en nybörjarkurs över en helg där du pluggat teorin så klarar du ditt IPSC-bronsmärke och får tävlingslicens och börjar tävla.

Ett samarbete skulle göra svenskt enhandsvapenskytte starkt och med gott hopp om tillväxt på ungdomssidan.

DVC

Mats Parhammar