Snålhet till döds
 
Publicerat 2008-10-21 (av Basti Naumann)

Min första, instinktiva reaktion på Wille Birkstens artikel ”Det är synd om pistolskyttarna” var att gå i försvarsställning, och avvisa en del av kritiken som orättvis. Det är ju till exempel alldeles sant att vissa politiker och delar av media vill skada oss, och helst totalförbjuda privat vapeninnehav. Det är också så, att vi inte har suttit overksamma under hotet. Vår förbundsstyrelse har kämpat redligen och framgångsrikt mot dessa onda anslag, och trots dåliga odds lyckats avvärja de lagändringar som sannolikt skulle ha blivit den svenska skyttesportens död.

Men så insåg jag att det Wille säger är att vi måste sluta att uppfatta oss som värnlösa offer, som med darrande underläpp vädjar om samhällets förståelse. Vi ska i stället göra en systematisk analys av verkligheten, utan att väja för obehagliga sanningar. Därefter är det bara att gilla läget, och agera utefter de vägar som är framkomliga. Att köra huvudet i väggen där det blir stopp, det ger inget annat än blodig panna och tidsförlust. Finn de framkomliga vägarna, och agera med beslutsamhet, det är – som jag ser det – Willes budskap.

Wille Birkstens artikel är ett piskrapp som träffar oss rakt i ryggslutet, och det blir särskilt kännbart eftersom vi har brallerna nere. Wille är tämligen ung och tämligen ny i skyttebranschen, och belastas inte av våra ingrodda föreställningar. Därför är det intressant att han sätter fingret direkt på våra ömmaste punkter. Bland annat pekar han på skytteutövarnas snålhet. Och han har en ny vinkling på problemet:

”Till skillnad från t ex bowlare, golfare eller tennisspelare så är inte pistolskyttar villiga att betala för sin tid på banan. När The Target öppnade en inomhusbana i Stockholm nyligen, hördes många kommentarer om att det var på tok för dyrt med 100 kronor för en timmes skjutbanetid. Därmed finns det ingen som vill satsa pengar på att bygga nya skjutbanor.”

Detta är så självklart att det retar mig att jag inte kom på det själv. Vem vill satsa kapital på en köpargrupp som kräver att få allting gratis? Vår inpiskade snålhet är allmänt accepterad inom rörelsen. Förbundsstyrelsen är livrädd för att höja förbundsavgiften, trots att den är löjligt låg. Budskapet vi skickar till samhället och näringslivet är: ”Vi vill ha nya banor, vi vill ha service och vi vill ha det gratis!”

Svaret är självklart: Inga skjutbanor. Fortsätter vi att acceptera denna snålhet bland våra medlemmar, så slutar det med att vi svälter oss själva till döds.

Läs Willes artikel en gång till. Det han säger gäller vår överlevnad.

Basti

--------------------------------------------------------
  
 

Det är synd om pistolskyttarna
 
Publicerat 2008-10-13 med tillstånd av Wille Birksten
(tidigare publicerat i Lidingö SSK:s klubbtidning Pangnytt)

Alla vet att det roligaste som finns är ”Bonde söker fru”, och att lägga ut nakenbilder på sig själv på nätet. Alla vet också att det tråkigaste som finns är politik och organisationsutveckling. Trist nog för dig som läser detta så ligger innehållet i den här artikeln betydligt närmare de två sistnämnda.

Företag och organisationer med minsta vilja att överleva ytterligare några år brukar då och då ägna sig åt någon form av SWOT-analys. Det är nu inte lika festligt som det låter, utan innebär bara att man på ett strukturerat sätt försöker gå igenom sina styrkor och svagheter, och vilka möjligheter respektive hot som finns mot den egna verksamheten. Genom att göra en sådan analys kan man lättare bedöma sitt läge och anpassa sina strategier och sin kommunikation med omvärlden.

Något som fascinerat mig sedan jag tog klivet in i pistolskyttets förlovade värld är den självuppfattning och bild av övriga samhället som finns inom vår sport. Bland skyttar runt om på Sveriges banor och på forum på Internet hör jag ofta argument i stil med:

- Nu vill de riva skjutbanan och bygga bostäder istället. Typiskt politiker som sitter i sina fantasivärldar och inte vet hur vanligt folk har det.

- Det är omöjligt att ägna sig åt pistolskytte i Sverige. Jag får bara ha tio pistoler, trots att jag tillhör topp hundratusen inom poängfältskytte med c-vapen.

- Nu vill de införa blyförbud och blyskatt. Vilka verklighetsfrånvända idioter.

- Det är så dyrt att skjuta pistol. Det kostar nästan femtio kronor i månaden.

- Femårslicenserna visar att sossemaffian bara vill jävlas med oss. Varför ska jag så ofta som vart femte år behöva intyga att jag faktiskt ägnar mig åt skytte?

Jag tror ni ser den underliggande innebörden. Det är otroligt synd om oss pistolskyttar. Alla är emot oss, vi är missförstådda och alla andra är korkade. Det är förmodligen sant, men jag skulle ändå vilja ge mig på ett tankeexperiment. Häng med på en omvänd SWOT-analys av pistolskyttesporten i Sverige. Om vår självbild är sann skulle en analys av våra styrkor och möjligheter se ut något så här:

Styrkor (Strengths)

Vi är bra på att rekrytera nya pistolskyttar. Vi närmar oss med stormsteg fotbollen vad gäller antalet aktiva ungdomar.

Vi når hela tiden framgångar i de stora mästerskapen, nu senast i OS, och har många populära och folkkära profiler.

Pistolskyttar har en stor betalningsvilja som lockar investerare att bygga nya inomhusskjutbanor som inte stör omgivningen eller sprider bly i miljön.

Pistolskytteföreningarna är fulla av aktiva medlemmar som tävlar och ställer upp och arbetar frivilligt.

Möjligheter (Opportunities)

Allmänheten tycker att det är trevligt och bra att folk har pistoler och revolvrar hemma.

Städerna töms på människor, och allt fler markområden finns tillgängliga för skjutbanor.

Folk blir allt mindre oroade över pistolrelaterat våld i Sverige (inte minst i Göteborgsområdet).

Svenska pistolskyttetävlingar lockar storpublik såväl på plats som i TV.

Låt oss nu ta nästa steg i vårt spännande tankeexperiment. Om vi, mot förmodan, inte har en riktig självbild så skulle svagheterna och hoten i SWOT-analysen se ut ungefär så här:

Svagheter (Weaknesses)

Vi har ett lågt inflöde av nya pistolskyttar. Pistolskyttet känns snarare på dekis och protektionistiskt, än vibrerande och idrottsmässigt.

Till skillnad från skidskyttet och gevärsskyttet har vi inga synliga profiler. Så gott som de enda gångerna pistolskytterörelsen nämns i media är när man i samband med någon skolskjutning nämner att 100 000 personer i Sverige har licens för pistol.

Till skillnad från t ex bowlare, golfare eller tennisspelare så är inte pistolskyttar villiga att betala för sin tid på banan. När The Target öppnade en inomhusbana i Stockholm nyligen hördes många kommentarer att det var på tok för dyrt med 100 kronor för en timmes skjutbanetid. Därmed finns det ingen som vill satsa pengar på att bygga nya skjutbanor.

Överraskande få av dem som har målskjutningslicens för pistol ägnar sig åt målskjutning i tävlingsform. Tävlingsformerna verkar inte vara tillräckligt lockande.

Hot (Threats)

Svenskarna är negativt inställda till att folk har pistoler hemma. Om innehav av handeldvapen förbjöds helt och hållet så skulle 99 procent av befolkningen tycka att det var en bra reform.

Bristen på bostäder i städerna är stor, och gemene man tycker att det är bättre att prioritera bostäder och parker än skjutbanor.

Det stora antalet skjutningar bland kriminella och på skolor ökar allmänhetens motstånd mot handeldvapen generellt. Allmänheten ser ingen större skillnad på lagliga och olagliga vapen, och vi når inte ut med någon motinformation.

Pistolskytte där de tävlande skjuter ett skott i minuten har mycket lågt underhållningsvärde i dagens medieutbud.

Med risk för att verka pessimistisk så lutar jag åt att vi har ett ganska taskigt utgångsläge. Om pistolskyttet var ett företag på börsen skulle jag vilja diversifiera min aktieportfölj.

Eftersom jag tycker att pistolskytte är bland det roligaste som finns så är jag lite bekymrad över hur vi pistolskyttar förhåller oss till vår situation och vår omvärld. Någon borde göra något. Men inte jag, jag har inte tid.

Nu börjar ”Ensam mamma söker” på trean.

Wille Birksten

--------------------------------------------------------