|
Efter oss syndafloden Genom ett tips från en av våra läsare fick jag veta att ”Skyttesportförbundets” hemsida äntligen har rört på sig. Där har trojkan nämligen lagt ut en enkät, som man uppenbarligen har skickat till samtliga föreningar inom SSF, FSR och SkytteUO. Christer Claesson, enkätens undertecknare, anger som motivering att man vill göra ”en bra utredning” gällande ”den framtida finansieringen”. Claesson säger det inte uttryckligen, men av själva enkäten framgår klart att det man vill veta är hur många medlemmar man har. Detta måste man veta för att kunna beräkna intäkter av medlemsavgifter och bidrag inom det blivande ”Skyttesportförbundet”. Tidigare har trojkan gått ut med uppgiften att det nya förbundet beräknas få 100 000 betalande medlemmar, trots att man var på det klara med att SPSF skulle stå utanför. Trojkan har tydligen insett att denna uppgift med pinsam tydlighet framstår som fria fantasier, och därför försöker man nu få fram en mer realistisk siffra. Detta försök bär dock ett drag av desperation. Svarsprocenten för sådana här enkäter brukar bli runt 30-40 procent, och för den minoritet som svarar, går uppgifterna i praktiken inte att kontrollera. Sådana enkäter är alltså i stort sett värdelösa. Och varför behöver de tre förbunden en enkät för att få reda på hur många betalande medlemmar deras egna föreningar har? Jag har tidigare framställt misstanken att trojkans administration är så usel att ledningarna inte ens vet hur många medlemmar de har. Trojkan har nu offentligen erkänt att jag har rätt. Enkäten består av sju frågor, varav de sex första inte är särskilt uppseendeväckande. Men inför den sjunde frågan sätter man sig kapprak upp i stolen, och spärrar upp ögonen. Där står nämligen: Kommer klubben att gå med i det nya Skyttesportförbundet eller kommer ni att lägga ner klubbens verksamhet? Trojkan drar sig alltså inte för att rikta en ren, ohöljd hotelse mot sina egna föreningar: ”Ni har två alternativ: Gå med i Skyttesportförbundet, eller lägg ner föreningen!” Där ser man med skrämmande tydlighet hur trojkans ledargarnityr anser att ”demokratin” ska fungera. Styrelseordföranden beslutar, och medlemmarna böjer sina nackar och lyder. När jag konfronterades med denna maktfullkomliga arrogans, kom jag att tänka på det uttryck som påstås ha myntats av Madame de Pompadour, mätress till Ludvig XV: ”Efter oss syndafloden”. Detta talesätt har fått symbolisera den högdragna ansvarslösheten hos den aristokrati som härskade i Frankrike fram till revolutionen 1789. ”Det är bara vi som kan styra landet – efter oss väntar kaos och undergång.” Likheten med trojkan är slående. FSR och dess ungdomsförbund är bärare av traditioner som har rötter hundratals år tillbaka i den svenska historien. Det vore djupt tragiskt om detta 150-åriga förbund maldes till stoft i den sorgliga härva som kallas ”Skyttesportförbundet”. Jag hoppas innerligt att deras medlemmar äntligen vaknar upp och lyssnar på de varningens ord som lagts fram av tunga namn som Lennart Broman, Hans Jonsson, Östen Tarland, Göran Tibell och Tore Wikberg. Då kommer medlemmarna att genomskåda sina ledares fräcka pokerbluff, och inse att det faktiskt finns ett tredje alternativ: Föreningarna har rätten att, genom sina valda ombud, säga blankt nej till detta ”Skyttesportförbund”, som inte är något annat än Svenska Sportskytteförbundet, uppumpat med andras medlemmar och andras pengar. När ”Skyttesportförbundet” väl har förpassats till papperskorgen, föreslår jag att FSR, SkytteUO, SSF och SPSF går tillbaka till ruta ett, och startar en samverkan värd namnet, präglad av samförstånd och respekt för varandras olika traditioner och värderingar, det vill säga den samverkansform som SPSF pläderade för. Detta blir inte särskilt svårt, för mellan medlemmarna inom de fyra förbunden finns det inga motsättningar. Basti |
|
----------------------------------------------------------------------- |
|
Det är vi som sätter
agendan Så har vi då äntligen lagt organisationsfrågan till handlingarna. Den lämnar en unken doft efter sig. Vad som egentligen har hänt, är att Svenska Pistolskytteförbundet har varit utsatt för ett försök till fientligt övertagande, som man uttrycker det i börsvärlden, och en planerad slakt av det nationella pistolskyttets grenar. Det började redan i oktober förra året, då Svenska Sportskytteförbundets ledning skickade fram sin styrelseledamot Per-Anders Lasson för att försöka avsätta vår förbundsstyrelse, helt bakom ryggen på våra demokratiska institutioner inom förbundet. Allt detta finns det god anledning att återkomma om framöver. SSF var så segervissa att de i praktiken redan har bildat det nya förbundet, som kallas Svenska Skyttesportförbundet, och har en egen hemsida på nätet. Något faktaunderlag hade SSF inte. De uppgifter som de redovisade som underlag för sammanslagningen var en sorglustig härva av allt från önsketänkande till rena falsarier. Det främsta exemplet är medlemsantalet, som SSF angav skulle komma att bli omkring 100 000 i det nya förbundet. Den siffran har inte ens en avlägsen koppling till verkligheten. Men i allt detta spekulerande kring medlemstal har jag hittat en mycket intressant vinkling. Det här med angivande av antalet medlemmar kan tyckas vara enkelt, men det är det inte. En del i skulden till dimridåerna har vi själva, eftersom vi har varit med att skapa denna skvader* som vi kallar ”dubbelanslutning”. Därmed är man ute på ett gungfly där medlemskåren undergår en skenbar fördubbling. Varje medlem räknas två gånger, en gång som nationell skytt och en gång som sportskytt. Dessutom har vi själva fallit i fällan genom att tidigare ha för vana att uppge att vi har 14 000 aktiva medlemmar ”och ungefär lika många passiva”. Dessa 14 000 passiva har aldrig någonsin verifierats, och det finns inte ens ett indicium på att de skulle vara så många. Ska man försöka fastställa hur många medlemmar skytterörelsen faktiskt har, då måste man rensa bort sådant bidragsgrundande hokus pokus.
Vilka
typer
av medlemsregister SSF, FSR och SkytteUO har, det vet jag inte. Vad jag vet är
att dessa registers utformning helt uppenbart medger att man fabulerar ihop i
stort sett vilken medlemssiffra man vill ha, så som vi tidigare har gjort med
våra siffror för passiva medlemmar. De uppgivna antal som baserar sig på dessa
register förtjänar alltså ingen tilltro.
Dessa faktorer kan man använda till uppskattningar och ungefärliga jämförelser. Jag har inte de exakta antalen aktuella i skrivande stund, men jag vet att varken sportskyttelicenser eller gevärsskyttekort indikerar medlemsantal som ens tillnärmelsevis kan jämföras med SPSF’s. Vårt förbund har exempelvis utfärdat långt över 25 000 pistolskyttekort, och varken SSF, FSR eller SkytteUO kommer ens upp i halva det antalet. Möjligen om man räknar ihop alla tre förbunden. SSF’s antal sportskyttelicenser är, vill jag minnas, ungefär 7 000 totalt, varav 2 700 i pistolgrenar. Vilket alltså kan jämföras med våra 14 000 aktiva, betalande medlemmar. Intill dess att motsatsen är bevisad, påstår jag att Svenska Pistolskytteförbundet är Sveriges utan konkurrens största skytteförbund. Och oavsett vår storlek är vi ledande i Skyttesverige. Det är vi som sätter agendan. Det är oss myndigheter och politiker lyssnar på när det gäller frågor om tävlingsskytte. Det var vi som drog igång motståndet mot blyförbudet. Övriga förbund anslöt sig i efterhand, och under tvekan. Det svenska tävlingsskyttet är utsatt för ett mycket starkt konkurrenstryck från andra idrotter och fritidsintressen. För att överleva måste vi radikalt förnya oss. Och den förnyelsen ska vi, SPSF, nu dra igång. Det är Svenska Pistolskytteförbundet som är den svenska skyttesportens framtid. Basti
*En skvader är ett mytiskt djur, skapat av en man vid namn Håkan Dahlmark, flottningsinspektör på Lövudden vid Indalsälvens mynning. Under glada kvällar på hotell Knaust i Sundsvall berättade han gärna jakthistorier, i vilka sanningshalten var varierande. År 1874 skildrade han en jakt i Lunde skog utanför Timrå, där han sa sig ha skjutit en flygande hare, som vid närmare granskning visade sig vara en korsning mellan en hare och en tjäder. Historien spred sig snabbt, och skvadern blev snart en symbol för Sundsvall. På Fornminnesföreningens friluftsmuseum på Norra Berget i Sundsvall finns en uppstoppad skvader. Ett annat uppstoppat exemplar finns på Biologiska museet på Djurgården i Stockholm. Språkligt har ordet skvader kommit att stå för en mindre lyckad kombination. |
|
----------------------------------------------------------------------- |
|
SPSF går sin egen väg Onsdagen den 6 juni träffades de fyra stora skytteförbunden, SPSF, SSF, FSR och SkytteUO, i Göteborg. Där beslutades att trojkan inte kunde godkänna SPSF’s sex punkter för ett framtida skydd av de nationella pistolgrenarna, och att Svenska Pistolskytteförbundet därför lämnar förhandlingarna, och fortsätter att gå sin egen väg som självständigt, fristående och självfinansierat skytteförbund. Länk till SPSF:s kommuniké (pdf-format). Den kommuniké, som skickades ut till landets pistolskyttekretsar dagen därpå, andas samförstånd och förbrödring. ”Vi skiljs som vänner”, är budskapet. Detta är brukligt i såna här situationer, och det har jag ingenting att invända mot. Däremot vill jag kraftfullt understryka, att kommunikén inte på minsta sätt kan tolkas som något slags kollektivt löfte att lägga locket på. I och med att SPSF nu har lämnat förhandlingsbordet, är vårt förbund åter i säkerhet och kvar under kompetent ledning. Vi nationella pistolskyttar skulle kunna luta oss tillbaka, och konstatera att vi har klarat oss undan med blotta förskräckelsen. Vi står fortfarande på egna ben, vi är inte beroende av bidrag, och om vi kan avvärja blyförbudet kan vi under överskådlig tid utöva vår verksamhet, helt oberoende av hur det går för de andra tre. Vi skulle kunna rycka på axlarna åt dem, och tycka att de får väl sköta sitt, så sköter vi vårt. Om vi inte ”lägger oss i”, om vi slätar över, sopar under mattan och lägger på locket, så undviker vi konflikter på kort sikt. Men trojkan står inför sin värsta kris någonsin, fast dess styrelser inte vill inse det. De bygger sina planer på miljoner som inte finns, och på medlemsantal som bara är siffror på ett papper. De förespeglar sina medlemmar att deras nya förbund ska leva på bidrag precis som förr, och att förbundsavgiften inte ska bli högre än 25 kronor per år och medlem. Det vore lätt för oss att trösta, att stryka medhårs, att försäkra att allt kommer att ordna sig. Att slå en hink iskallt vatten över dem, att ryta åt dem att vakna upp innan det är för sent, det får dem inte att älska oss. Men om vi ska uppträda som verkliga vänner, då är det precis det vi måste göra, innan det är för sent. Basti |
|
----------------------------------------------------------------------- |
|
SPSF’s
förhandlingsbud har inte accepterats Vid Svenska Pistolskytteförbundets extra förbundsmöte den 21 april antogs, som bekant, styrelsens förslag om de sex punkterna för skydd av våra nationella pistolgrenar. SSF, FSR och SkytteUO blev omedelbart underrättade om beslutet. SPSF begärde, i enlighet med vad som sagts under det extra förbundsmötet, att de tre skulle lämna sina svar i god tid före SPSF’s ordinarie förbundsmöte den 10 juni. Sedan flera månader var ett möte i SOS, Skytteorganisationernas Samarbetsdelegation, inplanerat till den 10 maj. De fyra förhandlingsparterna kom överens om att trojkan vid detta möte skulle svara ja eller nej på SPSF’s förslag. Med okänd motivering uppsköts emellertid mötet till den 31 maj, på begäran av John Landin. FSR’s skytteriksdag ägde rum den 25 maj. Det ligger nära till hands att anta att John Landin begärde senareläggningen av SOS-mötet för att kunna hänskjuta organisationsfrågans vidare handläggning till skytteriksdagen. Men så var det inte, visade det sig. FSR’s förbundsstyrelse tog inte med organisationsfrågan på skytteriksdagens dagordning. Därmed kan det sammanfattningsvis sägas, att av de fyra berörda skytteförbundens styrelser är det enbart SPSF’s som baserar sitt agerande på beslut i sitt högsta beslutande organ. I övriga tre förbund agerar respektive förbundsstyrelser utan sanktion av sitt förbundsmöte (motsvarande). Efter att skytteriksdagen avslutats, hölls ett informationsmöte. På en direkt fråga till John Landin, gällande när trojkan skulle avge sitt svar till SPSF, meddelade Landin att inget svar skulle ges vid SOS-mötet den 31 maj. Han uppgav att trojkan hade beslutat att ta ställning till de sex punkterna vid ett möte i slutet av augusti, det vill säga långt efter att SPSF’s ordinarie förbundsmöte ägt rum. Vid SOS-mötet den 31 maj uteblev John Landin. Vad som sas av övriga, närvarande mötesdeltagare känner jag inte till. Men eftersom Landin inte var närvarande, och inte hade skickat någon ersättare, kan svar från samtliga tre inte ha avlämnats vid detta möte. De tre i trojkan blev alltså redan den 21 april, för sex veckor sedan, var och en delgivna beslutet om de sex punkterna, och ombedda att ge sitt svar i god tid före den 10 juni. De hade då också redan sedan en längre tid haft tillgång till texten i de sex punkterna. Betänketiden var således väl tilltagen. Beslutet vid SPSF’s extra förbundsmöte var, att SPSF’s styrelse skulle fortsätta förhandlingarna med de övriga tre förbundens styrelser under förutsättning att dessa, i god tid före vårt ordinarie förbundsmöte den 10 juni, accepterade de sex punkterna. Någon sådan accept har inte kommit från trojkan. FSR’s ordförande, John Landin, har inför sin skytteriksdags ombud meddelat att trojkan beslutat att inte respektera överenskommelsen att lämna svar till SPSF i god tid före dess ordinarie förbundsmöte. Detta är liktydigt med att trojkan beslutat att inte acceptera SPSF’s sex punkter. I rent formella termer är situationen nu, att SPSF’s styrelse inte har fått accept för det framställda kravet på skydd för de nationella pistolgrenarnas framtida existens. SPSF’s styrelseordförande har därför inget annat val än att inför det ordinarie förbundsmötet den 10 juni meddela att förbundsstyrelsen, i enlighet med det extra förbundsmötets beslut, definitivt har lämnat förhandlingarna om en sammanslagning av de fyra skytteförbunden. Basti |
|
----------------------------------------------------------------------- |
|
SOS-mötet senarelagt Den 21 april hade Svenska Pistolskytteförbundet ett extra förbundsmöte. Där tog ombuden för landets pistolskyttekretsar ställning till en proposition, det vill säga ett förslag från förbundsstyrelsen. Förslaget innebär att SPSF’s styrelse inför de övriga tre skytteorganisationernas styrelser ska presentera en lista om sex punkter. Listan är avsedd att säkra de nationella pistolgrenarnas fortbestånd, i händelse av en sammanslagning av de fyra skytteförbunden. Förbundsmötet antog sin styrelses förslag med överväldigande majoritet. Omedelbart efter klubbslaget meddelades förbundsmötets beslut per telefon till företrädare för övriga skytteförbund, som redan tidigare fått tillfälle att ta del av förslagstexten. Ett möte i SOS, Skytteorganisationernas Samarbetsdelegation, var sedan flera månader tillbaka utlyst till den 10 maj. Där skulle SPSF’s styrelse officiellt framföra de sex punkterna, och begära övriga förbunds svar på om de accepterade dessa punkter. Någon vecka före SOS-mötet meddelade FSR’s styrelseordförande John Landin att han inte kunde komma. Något skäl angav han inte. Han ville inte låta sig ersättas av sin vice ordförande. Han begärde att SOS-mötet skulle flyttas till den 31 maj. Frivilliga Skytterörelsen ska ha sin skytteriksdag den 25 maj. Man kan alltså konstatera att SOS-mötet, som var inplanerat att äga rum före skytteriksdagen, nu kommer att äga rum efter skytteriksdagen. Skytteriksdagen kommer alltså att avhållas innan FSR’s styrelse – och SSF’s och SkytteUO’s – sagt ja eller nej till Svenska Pistolskytteförbundets sex punkter. Det innebär att ombuden på 2007 års skytteriksdag inte kommer att ges tillfälle att ta ställning till denna avgörande händelse. Organisationsfrågan är över huvud taget inte nämnd i det utsända förslaget till dagordning för skytteriksdagen. Basti |
| ----------------------------------------------------------------------- |