|
Felaktig ammunition
blev dyr för Polisen Stockholmspolisen har problem med sina tjänstepistoler. 445 exemplar av deras Sig Sauer har bytts ut, till en kostnad av nästan fem miljoner kronor. Boven i dramat är den övningsammunition som har levererats av Fiocchi. Den uppges ha skadat stötbottnen på pistolerna. Det råder delade meningar om hur pass skadade pistolerna egentligen var. Per Värdig vid Rikspolisstyrelsen har granskat en mindre del av de kasserade pistolerna, och bedömt några av dem som fullt funktionsdugliga. Stockholmspolisens vapenredogörare Bo Karlsson menar dock att kassationen var fullt motiverad. ”Skador på pistolens stötbotten gör att man måste byta hela manteln, och det kostar 10 000 kronor, vilket är nästan lika mycket som en ny pistol kostar att köpa”, säger han. Fiocchis inställning är inte direkt ödmjuk. Stockholmspolisen framställde krav på ersättning för de skadade pistolerna, men detta avvisades blankt av Fiocchi. De gick bara med på att ersätta den felaktiga ammunitionen. ”Tyvärr är det säljarens marknad”, kommenterade Per Värdig. Det kan väl tilläggas att det rent generellt är mycket svårt att i såna här fall få ersättning för sekundära skador. Ingen annan av landets övriga tjugo polismyndigheter tycks ha haft detta problem, trots att även de använder Fiocchis övningsammunition. Det förefaller alltså en aning oklart vad som egentligen har inträffat. Man kan väl anta att det hela klarnar så småningom. Om inte annat bör Fiocchi ha intresse av att ge sin syn på saken. Basti |
|
-------------------------------------------------------- |
|
Blyskatten är
stoppad! Det blir ingen blyskatt. Detta meddelas med oväntad snabbhet av miljöminister Andreas Carlgren. Han har på eget initiativ kontaktat tidningen Jakt & Jägare, och gjort ett uttalande i frågan. ”Det har aldrig funnits i min tankevärld att lägga skattekrav på den nivån”, säger miljöministern om det uppseendeväckande förslaget från KI, Kemikalieinspektionen. Skatten skulle ha inneburit att en .22-LR-patron skulle bli fem gånger dyrare, och att en ask luftgevärskulor skulle öka i pris från 40:- till 200:-, vilket hade blivit kännbart speciellt för juniorer. Men miljöministern tänker alltså inte införa blyskatten, vilket är en stor lättnad för en halv miljon svenska jägare och skyttar. |
|
------------------------------------------------------- |
|
Upprop till alla
medlemmar Efter artikeln ”En smak av konspiration” har NP- och Kretsnytt-journalisten Peter Siegel via sin e-postlista skickat ut ett upprop till medlemmarna, för att få så många som möjligt att engagera sig i kampen mot den hotande blyskatten. Vår webbredaktör Lasse Lundqvist hakade omedelbart på, och skickade ut Peters upprop via sin stora e-postlistlista. Peter och Lasse har fullständigt rätt – våra medlemmar måste engagera sig, om det här ska gå vägen. I enlighet med det svenska folklynnet är vi väldisciplinerade, och anser dels att det är opassande att prata för mycket om sina åsikter, dels att om det uppstår problem för skyttet, så får väl våra valda ombud ta hand om det. Men så enkelt är det inte. Att man betalar några hundralappar om året till sin förening och till sitt förbund betyder inte att man köper sig fri. Som enskild medlem har man alltid det yttersta ansvaret gentemot sitt förbund, särskilt i krislägen som detta. Om inte annat finns alltid risken att de valda ombuden är lika väluppfostrade som sina medlemmar, och inte vill stöta sig med överheten. Jag vet att min ständiga kritik mot övriga skytteförbund anses synnerligen opassande, och rent av illojal, men vi måste se sanningen i vitögat. När blyförbudet var under uppsegling för ett antal år sedan, var de övriga skytteförbundens reaktion att omedelbart lägga sig platt och acceptera blyförbudet, och hoppas att allt skulle ordna sig av sig själv på något vis. Den ende som drog blankt och satte sig till motvärn mot regeringen var förbundsstyrelsens dåvarande ordförande, Christer Westin. För detta blev han utskälld efter noter av de övriga förbundens representanter. De övriga skytteförbunden, som nu har gått samman i Svenska Skyttesportförbundet, har sedermera insett situationens allvar och rättat in sig i ledet efter SPSF. Men det har inte skett med någon större entusiasm. Det känns lite som en omvändelse under galgen, en läpparnas bekännelse. Det enda vi nationella pistolskyttar säkert kan förlita oss på, är att den som alltjämt går i täten och håller skytterörelsens fana högt, det är Svenska Pistolskytteförbundets styrelse. SPSF’s förbundsstyrelse kämpar redligen, och med stor skicklighet, mot de attacker skytterörelsen utsätts för. Men vi får inte lämna vår styrelse i sticket. Vi måste alla engagera oss, så att det syns och hörs. När Anders Björck och Mike Winnerstig för vår talan i den politiska maktens korridorer, måste de kunna visa att de bärs fram av en stark opinion inom de egna leden. Kan de inte visa det, förlorar de i trovärdighet, vilket allvarligt försämrar deras styrka. Därför får vi enskilda medlemmar inte längre vara tysta och väluppfostrade. Vi måste engagera oss, diskutera, skriva insändare, e-posta till våra politiker inom stat och kommun, och allt vad vi kan hitta på för att visa vårt engagemang inför omvärlden. Ofta har vi medlemmar radikalt olika åsikter om allt möjligt, men nu gäller det frågan om skyttesporten ska leva eller dö, och i den frågan är vi eniga. Våra vänner inom Svenska Skyttesportförbundet är tvärsura på mig för mina ständiga påhopp och min bitska kritik. Välan, gossar, bevisa för en gångs skull att jag har fel! Ett av era viktigaste skäl för sammanslagningen var att ett stort förbund står starkare gentemot politikerna. Nu har ni detta stora förbund – så låt oss då se vad ni kan göra med det! Ni säger er ha minst 100 000 medlemmar mot våra 14 500, och ni har FSR’s alla miljoner i kassakistan. Ni har en respektingivande medlemskår, ni har den finansiella styrkan – ni har allt som behövs. Nu är det bara er egen vilja som återstår. Vi vill se er ta egna initiativ, vi vill se er mobilisera era 100 000 medlemmar till kamp mot den hotande blyskatten! Men vi i SPSF kan inte förlita oss på andra. Vår banerförare är vår förbundsstyrelse, och den måste vi ge vårt helhjärtade stöd. Så visa omvärlden, på det sätt du kan, att du står bakom vår styrelse i dess kamp mot de tjänstemän i maktens korridorer, som vill strypa skyttesporten i Sverige! Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
En smak av konspiration Tidningen Vapenägaren med vidhängande förbund kritiseras ibland för sina konspirationsteorier, där olika delar av statsförvaltningen pekas ut som ondsinta förföljare av landets legala vapenägare. Säkert har kritikerna ofta rätt, men lika ofta har Vapenägaren rätt, det vill säga att berörd myndighet på olika sätt handskats vårdslöst med regler och fakta för att otillbörligt påverka tillståndsgivningen och den rättsliga bedömningen. Sådant förekommer inte sällan bland svenska myndigheter. Jonas Wahlström, chef för Skansen-Akvariet, berättade när han var sommarpratare i radions P1 om hur Djurskyddsmyndigheten förföljde honom ända upp i regeringsrätten i ett mål gällande ett terrarium för kubanska krokodiler i Skansen-Akvariet. Krokodilerna trivdes utmärkt. De till och med förökade sig, vilket var särskilt glädjande, eftersom arten är utrotningshotad. Men Djurskyddsmyndigheten ville stänga krokodilterrariet på grund av en ren petitess. I sin fanatiska kamp mot Jonas Wahlström drog sig inte myndigheten för att som bevis för sin sak referera till påstådda vittnesmål från internationella experter, trots att dessa vid direkt förfrågan från Jonas Wahlström visade sig knappt ha hört talas om Skansen-Akvariet. När de fick klart för sig vad som hänt, ställde de upp som vittnen för Jonas Wahlström. I detta fall segrade rättvisan. Wahlström vann i länsrätten och kammarrätten, och regeringsrätten gav inte prövningstillstånd, varför kammarrättens dom vann laga kraft. Djurskyddsmyndighetens militanta och enögda uppträdande berodde på att den kom att befolkas uteslutande av radikala miljöpartister. Deras agerande blev till sist så pinsamt att regeringen blev tvungen att lägga ner Djurskyddsmyndigheten. Den svenska skytterörelsen är utsatt för en liknande kampanj. En grupp tjänstemän inom Miljödepartementet försöker med den drucknes envishet komma åt vapeninnehavare i allmänhet och tävlingsskyttar i synnerhet. Deras officiella motiv är att bly skulle vara giftigt. Först försökte de förbjuda bly i all ammunition, och när det inte gick, så försöker de beskatta den. Och ni kan vara absolut övertygade om, att går inte det heller, så kommer snart nästa attack. Om nu dessa tjänstemän anser att bly är så farligt – vilket de i praktiken tvingats erkänna att det inte är – varför attackerar de inte bilindustrin, som hanterar enorma mängder av bly till bilbatterier? Varför verkar de inte för att byta ut alla gamla nergrävda elkablar över hela landet, som är inkapslade i tiotusentals ton bly? Och hur ställer de sig till det faktum att markerna i hela Sverige redan är impregnerade med bly? Varför ger de sig på en liten obetydlig blyanvändare som skytterörelsen, vars andel av den samlade blyhanteringen ligger till höger om decimalkommat? Som jag tidigare har sagt, erkänner jag att jag har en utpräglad smak för konspirationsteorier. Men jag kan inte finna annat än att fakta och omständigheter tydligt talar för att sagda tjänstemannagruppering egentligen inte bryr sig ett smack om blyet. Deras verkliga motiv är att komma åt skytterörelsen. Jag anser att vi ska röka ut dessa tjänstemän ur anonymitetens hålor. De ska ut i offentlighetens strålkastarljus, och tvingas redovisa sina motiv. Miljöfanatikerna i Djurskyddsmyndigheten fick betala det ultimata priset för sina vildsinta och ogrundade attacker. De blev uppsagda från sina tjänster. Jag anser att vederbörande tjänstemän inom Miljödepartementet ska betala samma pris. Miljövård är ett mångfacetterat och oerhört viktigt område. Vi har inte råd att lägga sådana tunga samhällsfrågor i händerna på ett gäng fanatiska och enögda charlataner. Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
Politisk korrekthet
lönar sig ”Gröna Bilister” är en ideell förening som ”vill ha en miljöanpassad utveckling av trafiken”. Den har – enligt egna uppgifter – 1 100 medlemmar. Dess talesman heter Mattias Goldmann, som till vardags är professionell lobbyist på den stora PR-firman Westander i Stockholm. Westander har ett femtiotal uppdragsgivare, bland andra kraftbolaget Eon, Statoil, Svenskt Näringsliv och Lantmännen Energi. Föreningen Gröna Bilister driver en omfattande kampanjverksamhet, vari kan urskiljas främst två budskap, nämligen att etanol är det bästa bilbränslet, och att Ford Focus är den bästa etanolbilen. En man vid namn Per Carstedt satt under 2004 och 2005 i Gröna Bilisters styrelse. Carstedt har starka intressen inom den kommersiella etanolindustrin – han är etanolkoncernen Sekabs koncernchef. Dessutom har han starka familjeband till bilkedjan Carstedts Bil, som säljer Ford. En av Carstedts storsäljare är etanolbilen Ford Focus, som alltså är Gröna Bilisters favorit. Mattias Goldmann är omhuldad av pressen. Han tycks ha fritt tillträde till ett stort antal tidningsredaktioner. Ingen journalist har någonsin ifrågasatt hans och Gröna Bilisters motiv, och deras kopplingar till kommersiella intressen. Ingen journalist har kommenterat det faktum att Gröna Bilisters kampanjer aldrig strider mot Westanders klienters ekonomiska intressen. Alla journalister vet att om man ger sig på något som är politiskt korrekt, då kan man lätt hamna ute i kylan. Föreningen håller sig med ett bemannat kansli, och dess kampanjer är kostsamma. Varifrån pengarna kommer är inte helt klart, men under tre år kom det in tre miljoner enbart från Vägverket och Naturvårdsverket. Det blir 900:- per medlem och år under tre års tid, enbart från dessa två sponsorer. Totalt bidrar statliga sponsorer säkerligen med långt över 1 000:- per medlem och år. Sannolikt finansieras Gröna Bilisters kampanjer till övervägande delen med skattepengar. Svenska Pistolskytteförbundet är en ideell förening som är en frivillig försvarsorganisation, och som således stöder Sveriges försvar. Konungen är föreningens höge beskyddare. Den har 14 500 aktiva medlemmar, och dess förbundsordförande är Anders Björck, en offentlig person som är så noggrant granskad att hans oförvitlighet inte kan ifrågasättas av någon. Om SPSF hade fått 1 000:- per medlem och år av statliga myndigheter – vilket inte är någon orimlig tanke - skulle förbundet ha inkasserat 14,5 miljoner årligen. För de pengarna skulle vi inte bara kunna utbilda försvarsmaktens pistolinstruktörer, vi skulle kunna driva kampanjer till förmån för Försvarsmakten, och vi skulle kunna påverka ungdomar att söka sig till Försvaret, i synnerhet unga kvinnor, vilket är ett uttalat önskemål från Försvarsmakten. Men SPSF’s opinionsbildande förmåga ringaktas. Vårt förbund får inga statliga bidrag alls. Tvärt om, myndigheter och politiker använder oss understundom som politisk slagpåse. Trots att vår organisation är en av de mest transparenta som finns, och trots att Hans Majestät Konungen själv går i god för oss, ifrågasätts vår vandel och våra motiv ständigt. Vår koppling till försvaret är inte till vår fördel. I den mån vår talesman tar sig in på någon tidningsredaktion, så får han kämpa sig in. Så olika kan verkligheten te sig för två organisationer, varav den ena har en strömlinjeformad och politiskt korrekt verksamhet, och den andra inte. Detta är tänkvärt inte bara för oss som betalande medlemmar i SPSF, utan också för oss som medborgare och skattebetalare. Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
Kort replik till
Basti
|
|
------------------------------------------------------- |
|
Nu sitter kniven i
ryggen I en epilog till det hotande blyförbudets gastkramning skrev jag att vi visserligen kunde andas ut, vi hade klarat oss, men att vi inte skulle inbilla oss att faran är över. Det finns politiska krafter som med grämelse fick åse hur förnuft och fakta ryckte idrottsskyttarna ur segerns käftar, och att det förhatliga skyttet tilläts överleva. De lagar och förordningar som skyddar oss och vårt fritidsintresse är fulla av hål, som våra belackare inte tvekar att använda för förnyade attacker. Regeringen log vänligt, och försäkrade oss att den älskar folkrörelser i allmänhet och oss frivilliga försvarsorganisationer i synnerhet. I mina ögon hade dock detta leende en klar karaktär av varggrin. Den misstanken var inte obefogad, visar det sig. I ett utskick till kretsarna meddelar nämligen vår vaksamma förbundsstyrelse att den gjort en obehaglig upptäckt. Det har nämligen visat sig, att samtidigt som regeringen skakade hand med oss, log så vackert och betygade oss sin vänskap, så hade den en kniv beredd i rockärmen. Och nu sitter kniven i vår rygg, inkörd till skaftet. Miljödepartementet, det vill säga den falskt leende regeringen, gav redan i december Kemikalieinspektionen i uppdrag att utreda behovet av ”ekonomiska styrmedel för bly i ammunition i syfte att stimulera användningen av blyfri ammunition”. I klartext: Bly i ammunition ska beskattas. Utred lämpliga former för detta. Den förståelse för fakta och sakargument som vi tidigare trodde oss se hos regeringen, är bortblåst. Nu ska alltihop köras en vända igen. Regeringen uttrycker sig nämligen som om metalliskt bly är farligt – vilket vi redan har bevisat att det inte är – och att det faktiskt finns likvärdig, blyfri ammunition att tillgå. Vilket det inte gör. Regeringens underförstådda budskap är att vi bara trilskas, och använder blyammunition på pin kiv, trots att blyfria alternativ finns. Denna uppstudsighet åtgärdas enkelt, anser regeringen, genom att man beskattar blyet, och därmed ”stimulerar” oss att använda blyfri ammunition. Jag har tidigare sagt att tävlingsskyttar och jägare inte behöver byta politiskt parti för att markera sin åsikt. Det är lika verksamt att påverka enskilda politiker inom det egna partiet, oavsett vilket detta är. Jag hade mer rätt än jag insåg. Jag var en av dem som trodde att regeringsskiftet skulle vara en positiv händelse, sett ur skyttesynpunkt. Tyvärr kan vi nu konstatera, att skillnaden mellan de politiska blocken i nämnda avseende har krympt till det försumbara. De vänner vi trots allt har i riksdagen är inte politiska partier, utan enskilda riksdagsmän inom båda blocken. Återigen kommer vår förbundsstyrelse att bindas upp av kampen mot en frontalattack från det politiska etablissemanget. Vi måste vänja oss vid att ständigt, utan avbrott, vara beredda att försvara oss, och ändå samtidigt ha kapacitet att arbeta med skyttets utveckling och framtidsfrågor. Den kapaciteten har inte förbundsstyrelsen. Därför står vi stilla sedan flera år tillbaka. Förbundsstyrelsens kapacitet måste få en permanent förstärkning. Vi måste hyra in erfarna proffs, som kan rycka in omedelbart, och sätta in stötarna på rätt ställe, ungefär så som vi har det ordnat gällande kommunala attacker mot ortens skjutbanor. En lämplig person i förbundsstyrelsen, förslagsvis Mike Winnerstig, kan föra befäl över dessa inhyrda proffs. För att detta ska bli möjligt, fordras att vi medlemmar halar upp lädret och slantar av. Nu får det vara slut med det infantila gnällandet från homo snålis ballisticus. Ett par, tre extra hundringar om året är inget ni dör av, mina vänner. Det handlar om skyttesportens överlevnad. Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
”Ingen smuggling”, sa
Tullen Gällande försöket den 10 oktober att i en personbil smuggla in 40 pistoler, har det efterhand framkommit fler detaljer. Smugglarna greps vid Öresundsbrofästet vid Lernacken i Malmö. Enligt chefen för tullkriminalen i Malmö, Rolf Bårdskär, kommer pistolerna från det forna Jugoslavien, som vi i Kretsnytt.se tidigare har meddelat är Europas främsta källa för illegala skjutvapen. Pistolerna var närmare bestämt inköpta i Kosovo. De var av märkena Zastava och Beretta. Det är ganska intressant att smugglarna köpte vapnen i Kosovo, och sedan transporterade dem till Sverige i en personbil. Det innebär att de har kört genom flera länder i Europa utan att stoppas. Att de slutligen greps i Sverige var en tillfällighet – en tulltjänsteman tyckte att föraren uppträdde påtagligt nervöst. Att smuggla vapen inom Europa kan alltså inte vara särskilt svårt, vilket också bekräftas av Polismyndigheten, som bedömer att det i Sverige finns tiotusentals illegala skjutvapen, varav de allra flesta är insmugglade. Antalet brott mot vapenlagen, det vill säga olaga vapeninnehav, har under senare år varit högt och ökande. År 2000 anmäldes 3 711 brott. År 2006 hade siffran stigit till 4 701. Antalet illegala vapen i landet bör rimligen kunna anses återspeglas i antalet domar för vapenbrott, det vill säga att under tidsperioden 2000 – 2006, och sannolikt även dessförinnan, har antalet illegala vapen i Sverige i stort sett legat konstant. Därför är tullens statistik för beslag av skjutvapen anmärkningsvärd. År 2004 avslöjades 2 smugglingsförsök, omfattande sammanlagt 3 vapen. År 2007 hade siffran stigit till 57 vapen fördelat på 21 smugglingsförsök. Under åren 2004 till 2006 var antalet dömda vapenbrott i stort sett kontant – det ökade från 4 485 till 4 701. Under samma tid ökade tullens beslag dramatiskt, från 2 till 57 vapen. En kvalificerad gissning är att det verkliga antalet insmugglade vapen legat i stort sett konstant under de senaste 10-15 åren, men att den svenska tullens effektivitet tills för bara ett par år sedan varit anmärkningsvärt låg. Före 2004 beslagtog den svenska tullen i stort sett inga skjutvapen alls, trots att insmugglingen då med stor sannolikhet var lika omfattande som nu. Det är mot den bakgrunden man ska se det svenska tullverkets tidigare påstående att ingen insmuggling skedde, utan att den illegala vapenmarknaden i Sverige helt och hållet försörjdes genom stölder från legala vapeninnehavare. Så mycket var alltså den ”teorin” värd. Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
Rakt under näsan på
tullen Den 22 januari meddelades i media att den svenska tullen hade gjort ett storkap. En bilist, på väg in i Sverige, ådrog sig tullens intresse genom att han uppträdde påtagligt nervöst. Tullen genomsökte hans bil, och fann då 40 pistoler. Till min förvåning meddelades att detta vapenbeslag var ett av de största som gjorts i Europa. I Sverige finns det många tusentals insmugglade illegala vapen. I Europa måste det finnas hundratusentals. Man kan utgå från, att smuggling till denna stora vapenmarknad måste ske dagligen. Och att komma fjuttande med småskvättar på några tiotal pistoler kan knappast tillfredsställa storkunderna. Den smugglare som åkte fast i den svenska tullen måste vara att betrakta som en betydelselös småhandlare. Att ett beslag av 40 pistoler betraktas som ett storkap, det påvisar tydligt att tullkontrollen i Europa inte fungerar. De beslag av enstaka vapen som de tydligen gör, är rent patetiska. Storsmugglarna passerar gränserna obehindrat. Inte en enda av dem har åkt fast. Tullen får nöja sig med enstaka nervösa amatörer. När det började komma fram att merparten av de illegala vapnen i Sverige inte består av vapen som stulits från legala svenska vapeninnehavare, utan av insmugglade vapen, avfärdades detta bestämt av den svenska tullen. Den hade nämligen aldrig gjort några beslag av vapen. Detta ansåg man vara ett bevis för att ingen smuggling förekom. Sanningen var, att de illegala vapentransporterna regelbundet rullade in i Sverige, rakt under näsan på den måttligt effektiva svenska tullen. Och så är det alltjämt. Detta har bevisats bland annat av vapenhandlaren Lexne, som åtföljd av ett TV-team anlände från Köpenhamn med bilen full av inköpta vapen, som han ville klarera i tullen. Tulltjänstemannen stämplade tullhandlingarna utan att ha sett vapnen, och vinkade förbi Lexne, med motiveringen att tjänstemannen var ensam på tullstationen, och därför inte kunde lämna den för att kontrollera Lexnes last. Basti |
|
------------------------------------------------------- |