|
Ledaren har ansvaret Deltagarantalet i världens mest framstående idrottstävling, de olympiska spelen, är begränsad till högst 10 500 tävlande. Mer än så anser IOK att det inte är möjligt att hantera. Det nyligen avhållna svenska mästerskapet i nationellt pistolskytte drog 900 tävlande. Jämförelsen med OS är hisnande, men det som imponerar är inte OS utan pistol-SM. Sverige är ett litet land med 9 miljoner invånare, skytte har en blygsam position jämfört med andra idrotter, och pistol-SM innehåller endast en liten del av alla skyttegrenar. Ändå är pistol-SM nästan en tiondel så stort som OS. Låt den tanken sjunka in. Det är ingen som helst tvekan om att Svenska Pistolskytteförbundet är Sveriges ledande skytteförbund. Närmaste konkurrenter är Svenska Sportskytteförbundet och Frivilliga Skytterörelsen/UO, som nu håller på att slås ihop till Svenska Skyttesportförbundet. Men såväl SSF som FSR/UO är skuggor av sina forna jag. Avsikten med sammanslagningen var att förvandla tre förbund på nedgång till en ny och stark aktör, men så lätt är det inte att skapa styrka. Slår man ihop tre nollor, så har man fortfarande bara noll. Likt sagans Tödde och Mödde kommer SvSF inom kort tvingas konstatera att den tilltänkta fina kostymen bara bidde en fingertut. Svenska Skyttesportförbundet kommer att få leva i skuggan av det starkare, mer aktiva och mer handlingskraftiga Svenska Pistolskytteförbundet. Naturligtvis är det angenämt att konstatera vårt förbunds starka ställning i skyttevärlden. Men att luta sig tillbaka med tummarna i västen duger inte. Det är vi som har ledande position inom svenskt skytte, och ledaren har ansvaret. Den svenska skyttesportens öde ligger i våra händer, och som mest framstående skytteorganisation kan vi inte frånsäga oss den uppgiften. Det skulle i slutänden slå tillbaka på oss själva. Som jag tidigare har sagt, har Svenska Pistolskytteförbundet och Svenska Sportskytteförbundets pistolsektion i alla tider levt i symbios, till ömsesidig nytta. SPSF har varit farmarlaget, vi har haft det stora antalet medlemmar, och det är hos oss alla nya sportskyttebegåvningar på pistolsidan har växt fram. SSF har stått för elitsatsningen och den internationella tävlingsverksamheten. SSF’s framgångar – främst genom Ragnar Skanåker – har kommit oss till godo genom att de fungerat som vårt skyltfönster mot omvärlden. Detta fungerar som bekant inte längre. SSF levererar inte. Deras pistolskyttar har inte tagit en enda mästerskapstitel under det senaste årtiondet. Till förra OS skickade Sverige, för första gången i OS-historien, inte en enda pistolskytt. Denna skam kommer att upprepas i kommande OS. Nu måste vi ta oss samman och göra något innan det är för sent. Vi måste försöka blåsa liv i sportskyttets pistolgrenar. Det bästa förslaget är Ragnar Skanåkers, det vill säga att Svenska Pistolskytteförbundet tar upp pistolskyttets internationella grenar på sitt eget program. Därigenom kan vi väsentligt öka aktiviteten i dessa grenar, och på så sätt skapa en bättre grund att stå på för Svenska Skyttesportförbundets pistolsektion. Basti |
|
----------------------------------------------------------- |