|
En röst ur Frivilliga
Skytterörelsen Vi har fått en skrift från Rimbo Skytteförening och Rimbo Ungdomsskytteförening, genom deras sekreterare Teddy Johansson. Det är en noggrann och grundlig utredning av förslaget till en ny, sammanslagen skytteorganisation, det så kallade ”Skyttesportförbundet”. Det är ett mastigt dokument att ta sig igenom, men jag rekommenderar er att åtminstone läsa igenom de sammanfattande punkterna. Slutsatsen som utredarna kommer fram till är ett klart ställningstagande: ”Rimbo Skytteförening tar med bestämdhet avstånd från organisationsförslaget i sin nuvarande utformning.” Jag skulle önska att åtminstone styrelseledamöterna i landets alla skytteföreningar ville läsa igenom detta dokument, oavsett om de är positiva eller negativa till att låta sin skytteförening uppgå i Svenska Sportskytteförbundet (för det är så det kommer att gå till). Rent ekonomiskt omfattar denna affär värden i storleksordningen hundra miljoner, och ett ännu högre värde har det ideella engagemang som tiotusentals medlemmar har lagt ner i sin snart 150-åriga skytteorganisation. Därför är det en skyldighet gentemot den egna föreningen att noga granska och väga alla fakta och argument innan man tar ställning. En som med all tydlighet inte har läst utredningen är FSR’s förbundsstyrelses ordförande John Landin. Innebörden av hans svar är ”Ni tycker inte som jag, alltså har ni fel”. Att notera är också att det viktiga för Landin är ”vad förbunden kommer att tycka”. Vad medlemmarna tycker är uppenbarligen inte så intressant. Så här kommenterar John Landin Rimbos utredning: ”Efter att ha läst era frågeställningar konstaterar jag att ni har dragit slutsatser som tyvärr inte överensstämmer med det underlag eller den process som vi har bedrivet. Jag noterar också att ni är dåligt pålästa i det material som finns ute. Det är väldigt synd att ni inte deltog i de olika träffar som vi har bjudit in ALLA Sveriges skytteföreningar till. Vi respektera naturligtvis ert ställningstagande i er förening men delar inte er uppfattning. Nu låter vi demokratin ha sin gång och ser vad förbunden kommer att tycka i denna så viktiga fråga.” Så lättvindigt avfärdar alltså FSR’s förbundsstyrelses ordförande ett noga övertänkt och välgrundat ställningstagande i den största fråga som förbundets medlemmar någonsin haft att avgöra. Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
Handlingskraft modell
SSF Insikten att det svenska pistolskyttets internationella grenar har vissnat smyger sig sakta på Svenska Sportskytteförbundets företrädare. En naturlig fråga att ställa sig i det läget är ”Vad gör vi för fel?”. Men Christer Claesson, pistolsektionens ordförande, tänker annorlunda. Han frågar sig ”Vad gör dom för fel?”. Exempelvis konstaterar han att för få svenska pistolskyttar valde att ställa upp i Swedish Cup. Han funderar då inte på hur man ska göra tävlingen mer lockande. Hans ryggmärgsreaktion är att det är fel på skyttarna, och att dessa helt enkelt ska utsättas för korrigerande tvångsåtgärder: ”Funderar på om vi inte måste införa ett krav på start i SM och Swedish Cup för att vara aktuell att delta i någon internationell tävling.” När SSF’s pistolsektion dessutom klämmer elitskyttarna på en rejäl summa pengar när de i nåder tillåts ställa upp i kvaltävlingar, så tycker man ju ändå att de bör kunna lära sig att veta hut. Heja, Claesson! Linda Andersson, SSF’s sportchef, delar denna claessonska inställning fullt ut. Hennes förklaring till den låga svenska nivån inom sportskyttet är att skyttarna är lata, ointresserade och snåla. ”Det blajas om skola, jobb m m, men jag går inte på det.” Skyttarna arbetar eller pluggar på heltid när de borde träna i stället, de lägger pengar på mat, kläder och bostad, när de borde lägga dem på skytteträning. Jo, visst, det krävs ett spartanskt leverne av den som aspirerar på en VM-titel eller OS-medalj, det har, som Linda påpekar, Nathalie Larsson, Håkan Dahlby och Per Sandberg visat. Men när ”tagelskjortan” presenteras som ett ensamt universalmedel, då tycker jag nog att Lindas ideologi är en väl tunn soppa. Dock presenterar hon faktiskt en konkret åtgärd, det ska sägas till hennes försvar. Lindas kraftfulla initiativ är – att öka antalet avlönade tjänstemän i Svenska Sportskytteförbundet! Betalda förbundskaptener ska anställas för gevär, pistol och lerduvor! Jag ställer härmed frågan till SSF’s alla medlemmar och innehavare av tävlingslicens, alla ni som med era olika avgifter betalar kalaset, och till alla medlemmar i FSR och SkytteUO, som snart ska bära allt detta på sina axlar: Hur i hela fridens namn kan ni stillatigande acceptera att år efter år låta denna tragiska circus pågå på er bekostnad? När ska ni äntligen dräpa näven i bordet och säga ifrån? Bast |
|
------------------------------------------------------- |
|
Så förgår det stolta
FSR På Svenska Skyttesportförbundets hemsida redovisas nu bland annat en genomförandeplan. Det kommer att bli rikliga tillfällen att återkomma till detta intressanta dokument, men här ska jag begränsa mig till ett par saker. Det har från början sagts att sammanslagningen av de tre förbunden SSF, FSR och SkytteUO ska ske genom att de tre förbunden upplöses, och att samtidigt det nya förbundet bildas. Jag har hävdat att mycket tyder på att det nuvarande Svenska Sportskytteförbundet kommer att få ett dominerande inflytande i det nya Skyttesportförbundet, och att FSR och SkytteUO således kommer att få underordnade roller. Som så ofta förut kan jag nu säga ”Vad var det jag sa?”. Nu har man nämligen – med en krystad förevändning – beslutat att SSF inte ska upplösas. Det ska bara byta namn till Svenska Skyttesportförbundet, SvSF. De två övriga förbunden, FSR och SkytteUO, upplöses, och deras föreningar ansluts automatiskt till SvSF. De föreningar som inte vill vara med i SvSF, måste begära utträde. Vem som bestämmer var skåpet ska stå, det framgår mycket tydligt. SSF behåller sin nuvarande form, och FSR och SkytteUO inordnas under SSF’s/SvSF’s gevärssektion. Snubblande nära sitt 150-årsjubileum slutar det stolta och traditionstyngda FSR alltså som en underavdelning till en sektion inom Svenska Sportskytteförbundet. Det finns ytterligare en ”finess” med att inte upplösa SSF. Det är ju så att alla förbund, med mycket få undantag, har inskrivet i sina stadgar att beslut om upplösning måste fattas med två tredjedels majoritet, och dessutom två gånger, vid två på varandra följande ordinarie förbundsmöten, det vill säga med ett års mellanrum. Avsikten är att försvåra för kuppmakare att snabbt och överrumplande upplösa förbundet. Den klausulen har också SSF. Men i FSR’s och SkytteUO’s stadgar har man glömt(!) att införa den klausulen. Således kan dessa förbund upplösas med enkel majoritet vid ett enda förbundsmöte! Man skulle till och med kunna upplösa förbunden vid ett extra förbundsmöte, alltså inom ett par månader, vilket i dessa sammanhang är att betrakta som blixtsnabbt. FSR och SkytteUO kommer alltså att upplösas under kuppartade former, och läggas ner redan per 31 december i år. Eftersom SSF inte kommer att upplösas, kan sammanslagningen ske redan per den 1 januari 2009, det vill säga om mindre än ett år. Detta är ur demokratisk synpunkt ytterst betänkligt, eftersom det förhindrar den grundliga eftertanke som är nödvändig vid sådana stora och viktiga beslut. De flesta medlemmar anser att stadgarna är något obegripligt, onödigt och totalt ointressant. Men FSR’s och SkytteUO’s bistra öde lär oss att det kan gå riktigt illa, om man inte håller ordning på sina stadgar. Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
Utanför järnridån På debattsidan i senaste numret av FSR’s förbundstidning Svenskt Skytte framför Hans Johnson, Karl-Erik Loberg och Bengt Ljungdén skarp kritik mot sin ordförande John Landin och den planerade sammanslagningen av FSR och SkytteUO med Svenska Sportskytteförbundet. På grundval av en enkät har Landin utropat sig som segrare, trots att uppemot två tredjedelar av medlemmarna inte har svarat på enkäten. Det kan dessa tre kritiker inte acceptera. De ställer dessutom ett antal frågor om FSR’s och SkytteUO’s framtid inom det nya förbundet. John Landin bemöter sina kritiker med hotfullt maktspråk: ”Det är positivt med debatt i vår tidning, men det måste föra rörelsen framåt. Den typ av debattinlägg som Bengt Ljungdén, Hans Johnsson och Karl-Erik Loberg gjort i detta nummer anser jag inte för vår rörelse framåt, och jag kommer därför inte att bemöta era inlägg. Jag kommer från min sida att sätta ett streck i dessa ämnen, och hoppas att det kommer nya inlägg från debattörer som ser möjligheter att föra vår rörelse framåt.” Det är sällan man ser ett så naket uttryck för maktens arrogans. John Landin anser sig inte behöva göra några förskönande omskrivningar. Han säger praktiskt taget helt öppet att han från och med nu tänker frysa ut alla medlemmar som inte delar hans åsikter. Yttrandefriheten i Svenskt Skytte har hittills varit berömvärd. Den massiva propagandan för sammanslagning har förvisso rullat fram som en stridsvagn, men samtidigt har motsidan tillåtits framföra sina åsikter, även skarp kritik, i sin förbundstidning. Men nu har förbundsledningen visat sitt rätta ansikte, och dragit ner järnridån. John Landin förkunnar att nu får det vara nog med demokrati och yttrandefrihet. Nu ska det bli rättning i ledet. Han känner sig hotad av oppositionen, och likt en Skyttesveriges svar på Vladimir Putin bekämpar han motståndarna genom att i praktiken stänga dem ute från sitt viktigaste medium, förbundstidningen. Men misströsta inte, kära debattörer! Det finns ett kraftfullt skyttemedium utanför järnridån: Kretsnytt.se står till ert förfogande. Här får skyttar av alla slag tycka vad de vill om vad som helst inom skyttevärlden. Välkomna, Hans Johnsson, Karl-Erik Loberg, Bengt Ljungdén och alla ni andra! Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
Maskinen rullar på Några bemötanden från Svenska Sportskytteförbundet av min kritik mot deras fögderi har som väntat inte inkommit till Kretsnytt.se, eller ens kommenterats i Sportskytten. Men kommentarer från engagerade elitskyttar, det får vi. Nyligen fick jag några handlingar som ger en inblick i hur den så kallade elitsatsningen ser ut. Det allmänna intrycket är att hela elitsatsningen är ett stort, bastant maskineri som obevekligt rullar på, utan något annat syfte än att just rulla på. För en utomstående betraktare ser det hela vid första anblicken gediget och seriöst ut. Man har sina träningsläger och träffar, man har sina bestämda krav på antal träningstimmar, man har tabeller som visar vilken ekonomisk belöning skyttarna får för ett världsrekord eller en olympisk guldmedalj. Det målas upp en bild av Sverige som det var i fornstora dar, när Ragnar Skanåker höll i tyglarna ute på fältet, en skyttesportens internationella stormakt, där OS-medaljer och VM-titlar var vardagsmat. Men det fattas en liten förarglig detalj, en självklar fråga som man i såna här sammanhang alltid måste ställa, åtminstone en gång om året: Vad blev det av det hela? När man väger kostnader mot intäkter, det vill säga pengar och arbetstimmar mot internationella skytteframgångar - hur ser balansen ut? Hur många titlar och OS-medaljer blev det? Tja, för pistolsektionens del har balansen varje år under det senaste decenniet visat brakförlust - stora kostnader och noll intäkter. Inte så mycket som ett EM-brons. Man får snart vara tacksam för att Sverige vinner SM. "Energin är oförstörbar" sa Albert Einstein. Men det finns uppenbarligen undantag till den regeln. Det stora, tunga ämbetsverket SSF har blivit till en omvänd evighetsmaskin. Man stoppar in en massa energi i ena änden, och ut i andra änden kommer – ingenting. Det självklara är att i grunden ompröva hela verksamheten, att montera ner det slitna maskineriet och bygga upp ett helt nytt. Men den som ens vågar andas något sådant, blir av SSF-maskinisterna betraktad som en farlig terrorist, och utfryst och bortmotad. Så maskinen rullar på, år efter år. Den byggs ut, och kostnaderna för bränsle och underhåll ökar stadigt, men intäkterna blir alltid noll. En notabel sak i sammanhanget är att SSF, FSR och SkytteUO ska slås ihop. Det intressanta är det nya förbundets struktur. Det är ingen sammanslagning på lika villkor – i själva verket kommer FSR och SkytteUO att uppslukas av Svenska Sportskytteförbundet. Den stora SSF-maskinen kommer att obevekligt rulla på. Man byter bara etikett från ”Sportskytteförbundet” till ”Skyttesportförbundet”. Den idrottsliga och organisatoriska substans som finns i FSR och SkytteUO kommer att malas till stoft i den stora SSF-maskinen. Det är inte ens säkert att deras skyttegrenar kommer att överleva. Den hysteriskt positive John Landin kommer att slå klackarna i taket och låta champagnen flöda, men för hans medlemmar blir det gravöl. Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
Elitsatsning modell
SSF Svenska Sportskytteförbundets ledare har drabbats av insikt. Efter ett decennium av oavbruten kräftgång har de yrvaket upptäckt att det går dåligt för deras pistolskyttar. Detta framgår av en artikel av Linda Andersson i Sportskytten nr 5. ”Elitsatsning” står det fyra gånger med stora bokstäver, kors och tvärs över texten. Linda meddelar följande: ”På
pistolsidan ser det mer än lovligt tungt ut. Vi har haft en ljusglimt
internationellt under året med Elin Albrechtsson då hon sköt 382 på luftpistol
i München, men efter henne är det tomt. Detsamma gäller lerduvors trap och
flera gevärsgrenar. Detta är Svenska Sportskytteförbundet i ett nötskal. ”Här behövs en ökad rekrytering”, säger Linda Andersson utan att ens antyda hur den skulle gå till, och i samma andetag aviserar hon en ”noggrann gallring” av de elitskyttar som inte finns. Avslutningen av detta stycke är magnifik: ”Det är skytten som ska driva sin satsning, sen ska vi hjälpa till där det behövs.” SSF förväntar sig att ett gäng färdigutbildade elitskyttar ska växa som svampar ur jorden på SSF’s kommando. När dessa framtrollade skyttar köar utanför förbundets dörr, fogliga som kroggäster i kön utanför Spy Bar, då ska de gallras av en kritisk panel. De som inte omedelbart gör toppresultat får en handflata i nosen. Endast färdiga elitskyttar av OS-klass finner nåd inför de skoningslösa granskarna, och släpps in i en ”träningsgrupp”. (Man kommer osökt att tänka på TV-programmet ”Idol”.) För att klara denna betungande uppgift arbetar SSF fram ”en ny elitorganisation”. Några nya skyttar har man inte tänkt sig att ”arbeta fram”, bara allt fler administratörer. Dessa har fullt upp med att administrera sig själva, och utöver gallrandet kan de på sin höjd tänka sig att ”hjälpa till där det behövs”. Men det framgår tydligt att elitskyttarna förväntas förstå att man inte ska besvära elitorganisationen i onödan – ”Det är skytten som ska driva sin satsning”. Jag är hård i min kritik av Svenska Sportskytteförbundets ledning. Många tycker säkert att jag är för hård. Men efter att – ovanpå allt annat – ha tagit del av ovanstående ordagranna citat börjar nog de flesta inse att min kritik är befogad. Basti |
|
------------------------------------------------------- |
|
Ännu ett klavertramp SSF-ledningens samling av omsorgsfullt söndertrampade klaver blir allt större. Nu har Göran Nygren gett sig på problematiken kring dubbelanslutning av föreningar. Han har en artikel om detta i Sportskytten nr 5. Inledningen lyder: ”Det figurerar påståenden om att klubbar inte kan vara medlemmar i två eller flera organisationer/förbund. Visst kan de vara med i fler än ett förbund.” Detta är helt riktigt. Det jag – och sedermera även Svenska Pistolskytteförbundet – har sagt, är att en förening som är en juridisk person inte får ha mer än en uppsättning stadgar. Detta är ingenting som Svenska Pistolskytteförbundet har hittat på, det är ett juridiskt faktum som följer av svensk lagstiftning. En till Svenska Pistolskytteförbundet ansluten förening får alltså gärna ansluta sig till ett annat förbund, under förutsättning att detta andra förbund accepterar föreningens stadgar. Den intressanta frågan blir då: Säg att en pistolskytteförening, som är ansluten till SPSF, ansöker om anslutning till Svenska Sportskytteförbundet. I sin ansökan skriver föreningen att den är ansluten till SPSF, och att den har stadgar som är godkända av SPSF. Föreningen ställer som villkor för anslutningen, att SSF accepterar föreningens befintliga stadgar. Kommer denna förenings ansökan att beviljas av SSF? Nej, den kommer inte att beviljas. Beviset för detta kan hämtas direkt ur Göran Nygrens artikel. Det kvidande ljudet från ett söndertrampat klaver kan tydligt förnimmas. ”För
att bli medlem ställs vissa villkor”, skriver han, och räknar upp fem sådana
villkor. Två av dem är relevanta i det här sammanhanget. För att medlemskap i
SSF ska beviljas fordras att Se
där, ja.
Det sprack redan på första villkoret. SSF kräver att föreningen ska anta en
andra uppsättning stadgar, ”upprättade på grundval av RF’s normalstadgar”,
vilket lagen inte tillåter. Och det hjälper inte om föreningen skulle få
dispens, och slippa anta SSF’s stadgar. För att bevilja föreningens ansökan om
anslutning kräver SSF nämligen också att
Den stackars föreningsstyrelsen hamnar därmed i ett helt olösbart dilemma. Vad den än beslutar, så blir det ett regelbrott. Värst blir det om styrelsen väljer att bryta mot de egna stadgarna; detta brott blir så allvarligt att risken är stor att styrelsen inte beviljas ansvarsfrihet. SSF’s och SPSF’s stadgar är således oförenliga. Att anta båda stadgarna strider dessutom mot lagen. Inte heller kan föreningen enbart förbinda sig att följa SSF’s stadgar, eftersom dessa strider mot föreningens egna stadgar. Därmed är det en omöjlighet för en förening att samtidigt vara ansluten till både SPSF och SSF. Det är inte bara olikheter i de båda stadgarna som orsakar kollisioner, utan även föreskrifter från respektive förbund. Får ”människoliknande figurer”, det vill säga Försvarsmaktens målmateriel, användas som mål vid skjutningar? Ja, säger SPSF, som är en frivillig försvarsorganisation. Nej, säger SSF, som också är en frivillig försvarsorganisation, men inte vill låtsas om det. Att arrangera en tävling innehållande FM’s målmateriel är således förbjudet enligt SSF. Men får en medlem i en dubbelansluten förening delta i en tävling som någon annan förening har arrangerat, och där Försvarsmaktens målmateriel förekommer? Njaeaeh… Göran Nygren hänvisar till Christer Pallin, chefsjurist på RF. Jag vägrar tro att en utbildad och erfaren jurist skulle låta sig dras med i den praktfulla tankevurpa som Nygren har presterat. Jag tycker det vore på sin plats att Christer Pallin offentligt redovisar sin uppfattning i frågan om dubbelanslutning, så att vi äntligen får ett slut på SSF’s ständiga saltomortaler på juridikens bakgårdar. Och, som jag tidigare påpekat, denna dubiösa och tillkrånglade dubbelanslutning är fullständigt onödig. Den pistolskytteförening som vill delta i sportskytte kan helt enkelt bilda en separat sportskytteklubb, och ansluta den till SSF. Så har många pistolskytteföreningar redan gjort. Varför göra det komplicerat, när det finns en enkel lösning? Vad är SSF-ledningen egentligen ute efter? Basti |
|
------------------------------------------------------- |