|
Ett oroande scenario Som bekant har Svenska Pistolskytteförbundet definitivt och officiellt, efter beslut av ett extra förbundsmöte, dragit sig ur förhandlingarna om en sammanslagning av ”de fyra stora”. Det kan tyckas att det därmed borde vara slutsnackat om den saken för vår del. Det anser inte jag. Som jag tidigare har framhållit i Kretsnytt.se, är Svenska Pistolskytteförbundet och Svenska Sportskytteförbundet i realiteten sammanväxta i en symbios, en intim samlevnad med ömsesidigt utnyttjande till bådas fördel. SPSF har den stora mängden aktiva skyttar och den livligaste verksamheten. Vi är grogrunden. Alla framstående pistolsportskyttar kommer från oss. SSF – närmare bestämt dess pistolsektion – kvitterar genom att vara vårt skyltfönster mot världen. Deras framgångar ger även oss reklam. En olympisk guldmedalj ger oss flera tusen nya medlemmar. I dag har SSF inte en enda pistolskytt av internationell rang, och vi har bara 14 000 aktiva. När Ragnar Skanåker & Co härjade runt och skördade olympiska medaljer och VM-titlar hade vi 25 000. Därför finns det mycket starka skäl för oss att med största intresse följa Svenska Sportskytteförbundets öden och äventyr. Utvecklingen i och kring detta skytteförbund påverkar i allra högsta grad vårt eget förbunds situation och framtid. Dessutom är många av oss själva utövare av sportskyttets pistolgrenar. Därför tänker jag fortsätta att följa utvecklingen i den så kallade organisationsfrågan, det vill säga SSF’s eventuella sammanslagning med FSR och SkytteUO. Det som just nu tilldrar sig uppmärksamheten är vad som inte händer. Enligt den officiella tidplanen ska trojkans styrelser i början av 2008 lägga fram ett komplett, genomarbetat förslag till hur det nya förbundet, Svenska Skyttesportförbundet, ska se ut. Det som hittills har presenterats är lösa skisser med stora vita fläckar. Vi är nu ett par månader från årsskiftet, och med tanke på uppgiftens komplexitet och omfattning börjar det bli bråttom. Nog borde man kunna se några tecken på aktivitet. Men sedan i somras har ingenting hörts. Det senaste som har hänt är att det på trojkans hemsidor den 5 juli publicerades en enkät, som deras klubbar uppmanades besvara. Den 26 juli meddelades på SSF’s hemsida att ”flera hundra har svarat”. Övriga påmindes. Den 28 augusti meddelades att 300 klubbar hade svarat, och 400 återstod. (Under augusti hade det alltså inte kommit några svar alls.) Därefter blev det tyst. ”Skyttesportförbundets” hemsida har inte rört sig sedan den 5 juli. Det
märkliga
med enkäten är, att två av frågorna gäller antalet medlemmar.
Om man ska göra en sammanslagning av tre så stora organisationer med en så komplicerad struktur, då måste man ha järnkoll på läget. Och det har inte trojkan. Om några månader ska de presentera en komplett, detaljerad beskrivning av den blivande organisationen. Då måste man först åtminstone veta hur de nuvarande ser ut. Och i dag vet man inte ens hur många medlemmar man har. Om trojkan på denna lösa grund kastar sig in i en sammanslagning, är det stor risk att det blir kaos. Och i ett kaotiskt läge tvingas man till panikartade beslut. Kanske måste man snabbt göra drastiska nedskärningar av kostnaderna. Då kan vad som helst hända. Att SSF exempelvis skulle kunna lägga ner sin inaktiva pistolsektion är ingen omöjlig tanke. Och det är inget angenämt scenario för vår del. Basti |
|
----------------------------------------------------------------------- |