Homer Simpsons betydelse för det svenska pistolskyttet
 
Publicerat 2008-06-02 (av Basti Naumannn)

 

Gruppens medlemmar satt nersjunkna i fåtöljerna, i en andhämtningspaus efter intensiva diskussioner. Någon suckade över pistolskytterörelsens erbarmliga tröghet i fråga om nytänkande och kreativitet. Det verkar ibland som om såväl gräsrötterna som etablissemanget instinktivt skyggar inför nya idéer. Johan Tavaststjerna såg tankfull ut, och så gav han oss ett citat av den store tänkaren Homer Simpson: ”Det första steget mot ett misslyckande är att försöka”. Till dessa visdomsord behövdes inga kommentarer.

 

Det var lördagskväll, den 24 maj. Platsen var Djurönäset i Värmdö, en pampig konferens­anläggning som uppförts och tidigare ägts av den då så mäktiga PTK, Privat­tjänstemanna­kartellen. Vi befann oss i den så kallade Seregården, uppkallad efter PTK’s grundare Ingvar Seregard. Ni som har hängt med i Kretsnytt.se vet vad det handlade om:

 

Stockholms Pistolskyttekrets har sammankallat några av svenskt pistolskyttes mest framstående profiler, och bildat Framtidsgruppen.  Dess uppgift är att såväl samla in som själva utforma nya idéer, och med dessa som grund skapa visioner för pistolskyttesportens utveckling, i dag och i framtiden, nationellt och internationellt. I Seregården höll Framtidsgruppen sin kick off, i form av en brainstorming kring dessa visioner.

 

Att åstadkomma en brainstorming värd namnet är en oerhört svår uppgift. En brainstorming kan kallas ett disciplinerat kaos, där deltagarna kastar ur sig allt de kommer på, idiotiska, vansinniga idéer, som ibland plötsligt syntetiseras till något användbart, och i vissa lyckans ögonblick rena genidrag.

 

Det finns massor av fallgropar i en sådan process. Man kan fastna i detaljdiskussioner, kreativiteten kan kvävas i sin linda av någon som kräver ordning och reda och dagordning och protokoll, diskussionen kan flyta ut i en grå sörja som inte leder någon vart, och så vidare.

 

Denna vackra försommarkväll gick allt vår väg. Diskussionen blev lite mer disciplinerad än en äkta brainstorming, men den visade sig vara oerhört effektiv och produktiv. Vi delade upp oss i grupper, och ingen enda av grupperna föll i någon av fallgroparna. Det producerades fler tänkvärda idéer än vi hann med att anteckna. Framtidsgruppens första möte var i sanning ett gudabenådat evenemang.

 

Detta var avsparken. Nu börjar matchen. Först ska vi bearbeta materialet, och sedan ska vi presentera våra slutsatser inför pistolskyttets gräsrötter och etablissemang. Att rycka upp människor ur deras inkörda och trygga hjulspår, och visa på nya och oprövade vägar, det är aldrig en lätt uppgift. Men vi har gett oss tusan på att lyckas med det.

 

Några maktmedel har vi inte, men vi har argumenten, vi har de trovärdiga idéerna, vi har visionerna. Ska vi helrenovera den svenska pistolskytterörelsen, och förvandla den till en modern, effektiv organisation i samklang med nutidens samhälle, då är det i dag vi ska göra det. I morgon är det för sent.

 

Fortsättning följer!

 

Basti

-------------------------------------------------------
  
 

Startskottet har gått!
 
Publicerat 2008-03-08 (av Basti Naumann)

 

Inspirationskvällen på Karlberg den 27 februari blev en fullträff. Närvaron var glädjande hög. Ett åttiotal personer var på plats, vilket i såna här sammanhang är en anmärkningsvärt hög siffra. Ett varmt tack till alla er som valde att spendera en kväll av er tid på pistolskyttets framtid – ni utgör eliten av stockholmskretsens engagerade funktionärer!

 

Aftonens stora behållning var just detta, alla de närvarande med sitt tydliga intresse, engage­mang och framstegsvilja, inklusive förbundsordföranden själv, Anders Björck, som var på plats, med i andanom uppkavlade skjortärmar. I denna näringsrika mylla såddes ett frö ur vilket framtidens Pistolskytte­förbund nu ska växa fram. Det viktiga är vad vi själva gör det till. Och inspirationskvällen var avsedd att vara just en sådan, ett startskott, en trumpetsignal, som innebär att nu sitter vi inte stilla längre, nu är vi på marsch.

 

Den som väntat sig rent handfasta råd från SISU om hur man värvar klubbkompisen till uppdrag i föreningen blev kanske lite besviken. Sånt får vi tänka ut själva, visade det sig. Så låt oss beteckna startmötet från den synpunkten som kanske inte en fullträff, men en intolkad tia.

 

Det vi behöver är idéer, uppslag, hugskott och vinklingar av alla möjliga slag. Även en korkad idé kan bli något användbart, om den kastas in i en ”brainstorm”. Det kan vara en ny, mer spektakulär tävlingsordning, det kan vara en enkel form för social samvaro i klubben, det kan vara precis vad som helst som faller er in. Överge de inkörda hjulspåren, tänk nytt! Och framför allt ska vi agera med självförtroende och framtidstro. Det har vi alla skäl till.

 

I det lilla halvengagerade Sverige med världens mest svårflörtade publik kan en skidskytte­tävling dra tiotusentals åskådare en vecka i sträck, och alla vet att det är just skyttet som drar folk. Så varför skulle inte en skidskytte­tävling med pistol kunna dra bara några få procent av den publiksiffran? Att uppnå även denna modesta målsättning skulle innebära en revolution för pistolskyttet. De stillastående, halvsovande förvaltarnas och ämbetsmännens ”Nä, det går inte, bafatt det går inte”, det har vi hört nog av. Nu drar vi igång!

 

Jag kan försäkra er, mina vänner, att när vi har fått ordentlig rull på det här, då kommer det att behövas ännu fler funktionärer – men det kommer att vara mycket lättare att få tag i dem! Och när det gäller idéer, så har vår strävsamme och ståndaktigt optimistiske kretsordförande mer på gång redan nu. Som dom säger i USAmerika: You ain’t seen nothin’ yet!

 

Basti

 

-------------------------------------------------------