|
Passivitet som policy
I
nummer 3 av den nya förbundstidningen Svensk Skyttesport, under rubriken ”Från
redaktionen”, skriver Kent Olsson, ledamot av redaktionsrådet, så här: ”Visst var det häftigt att slå upp den allra första utgåvan av tidningen Svensk Skyttesport för några veckor sedan? Tidningen känns fräsch och innehållet har kvalité.”
Som jag tidigare har sagt: Det är inte fel att vara kaxig, men är man kaxig utan att ha täckning för det, då blir det bara löjligt. Visst är det en smaksak om Svensk Skyttesport ska anses bra eller dålig, men nog tycker jag att den ser ut som en förbundstidning vilken som helst. Omdömena ”känns fräsch” och ”har kvalité” är väl inte de uttryck jag själv skulle använda.
Jag anser absolut att skyttetidningar då och då bör innehålla inslag som inte har ett dugg med skytte att göra, och som enbart är avsedda att underhålla läsarna. Det greppet har redaktionen för Svensk Skyttesport använt sig av, vilket alltså i och för sig är lovvärt, men tyvärr gör man en kvalitetsmässig djupdykning av rent komiska dimensioner.
”Skippa beslutsångesten och välj rätt”, förkunnar man över ett uppslag. Sådan ångest kan man till exempel drabbas av ”I klädbutiken”. Där kan följande svårlösta livskris uppstå: ”När du shoppar står valet ofta mellan två färger eller modeller. Och budgeten tillåter sällan båda inköpen.” Lösningen är att välja det alternativ som får ”pulsen att bli lite snabbare”. En genial lösning på ett allvarligt problem, således.
Uppenbarligen har dock viss kritik mot tidningen inkommit, vilket man motvilligt redovisar på några ynka spaltcentimeter längst bak i tidningen, under rubriken ”Besviken på nya tidningen?”. Där framkommer att Pistolsektionen noterat att det finns alltför lite artiklar om pistolgrenarna. Men den gentemot sina överordnade obrottsligt lojala Pistolsektionen pekar omedelbart ut de skyldiga. Felet är inte redaktionens utan – läsarnas! ”Vi som pistolskyttar måste hjälpa till att fylla tidningen med bra läsning”, fastslår man förnumstigt.
Redaktionen för Svensk Skyttesport har således inte som uppgift att göra en läsvärd tidning, utan enbart att sitta och vänta på att det kommer in material!
Denna passivitetens filosofi tillämpas uppenbarligen inte bara av tidningen, utan även av Skyttesportförbundet som helhet. Detta framgår av Ragnar Skanåkers artikel ”Fyra frågor till Pistolsektionens styrelse”. Där framgår att Pistolsektionen inte har några som helst planer på att arbeta för att höja den dåliga standarden hos svenska pistolskyttar, eftersom det inte har inkommit några förslag! Visserligen har det faktiskt inkommit förslag, men dem har styrelsen avvisat!
Det är illa nog med Svenska Skyttesportförbundets totala passivitet, men tyvärr tycker jag mig se liknande tendenser i Svenska Pistolskytteförbundet. Vad gäller skapandet av nya mål och visioner har de senaste åren – med få undantag – varit påfallande händelselösa.
Svenska Skyttesportförbundets sak är vår. Vi nationella pistolskyttar har all rätt att inte bara kritisera SvSF, utan också att framställa direkta, konkreta krav på åtgärder. Men vi får nog börja med att sopa rent framför egen dörr.
Basti |