Dramatiskt avhopp på högsta nivå
 
Publicerat 2009-04-09 (av Basti Naumann)

 

Sedan den 21 april finns på Skyttesportförbundets hemsida ett meddelande om att John Landin ”med omedelbar verkan” har avgått från sina poster som ordförande dels i Frivilliga Skytterörelsen, dels i Svenska Skyttesportförbundet. Som skäl anges ”för stor arbetsbelastning”. Han har ersatts av sina vice ordförande, Kerstin Bodin respektive Lars Lennartsson.

 

Vad som egentligen ligger bakom denna avgång kan jag bara gissa. Det enda man bestämt kan konstatera, är att orsaken inte är den officiellt uppgivna. Hade arbetsbelastningen varit det verkliga skälet, skulle Landin diskret och i god tid före årsmötena ha meddelat respektive valberedningar att han inte ställer upp för omval. Valberedningarna skulle då ha tagit fram lämpliga efterträdare (om nu någon ny ordförande ska utses även till det döende FSR), och först när detta var klart, skulle Landins kommande avgång ha offentliggjorts. Och han skulle alltså sitta kvar mandatperioden ut.

 

Men nu har Landin avgått med omedelbar verkan under pågående mandatperiod. Detta har medfört att hans avgång har måst offentliggöras innan valberedningen hunnit utse nya kandidater till de båda ordförandeposterna. Det har till och med gått så fort att man inte har hunnit formulera någon trovärdig anledning till avhoppet. Det är helt klart att någon form av dramatik ligger bakom.

 

En klassisk anledning i såna här sammanhang är att ordföranden kommit i konflikt med sin styrelse, och som det heter ”förlorat dess förtroende”. Detta förutsätter dock att styrelsens ledamöter har ryggrad och bestämda åsikter. Och de två nu aktuella förbundsstyrelserna har snarare gjort sig kända för att, i likhet med Hasse Alfredssons pastor Jansson, inte ha några bestämda åsikter om nånting. De har varit mjuka som vax i sin ordförandes händer. Så en sådan konflikt är högst osannolik.

 

Den enda orsaken jag kan tänka mig är det jäsande missnöjet bland FSR’s nationella gevärsskyttar. Detta har stadigt eskalerat ända sedan det tidigaste stadiet av sammanslagningen. Enligt vad jag har erfarit, är stämningen inom många distrikt nu så infekterad, att en öppen revolt kan befaras. I så fall är risken överhängande att sammanslagningen kollapsar, eller i bästa fall blir rejält rumphuggen.

 

Om det nu är så, att Landin har bedömt att oppositionen mot honom blivit så stark att sammanslagningen kan komma att haverera, är hans plötsliga avgång begriplig. John Landin framstår som den främste arkitekten och pådrivaren bakom sammanslagningen, och när de ruttna tomaterna börjar vina genom luften skulle han ha varit en given måltavla. Om han inte hade avgått i sista stund.

 

I denna explosiva situation har de båda styrelserna lämnat oss i ett tillstånd av total ovisshet. De måste omedelbart lägga korten på bordet. Att, som styrelserna nu har gjort, mörklägga den verkliga orsaken till avhoppet, är som att försöka hindra en upphettad gasbehållare från att explodera, genom att låsa säkerhetsventilen i stängt läge.

 

Jag hoppas innerligt att styrelserna för SvSF och FSR tar sitt förnuft tillfånga, och snarast meddelar vad som faktiskt har hänt. Förutsättningen för att man ska kunna lösa ett problem, är att man erkänner att det finns.

 

Basti