En skuta på grund
 

Publicerat 2009-08-14 (av Basti Naumann)

I nummer 5-2009 av Svensk Skyttesport finns en artikel av Ivar Ahlberg. Den har rubriken ”FSR-skyttets framtid?”. I ingressen står följande: ”Under vintern har man framför allt i fältskyttekretsar vädrat sitt missnöje och sina tveksamheter inför samgåendet i Svenska Skyttesportförbundet, SvSF. För att hellre stämma i bäcken än i ån kallades FSR-förbunden till en diskussionsdag den 15 maj.”

Efter att ha läst artikeln kan jag inte se annat än att Ivar Ahlberg i allt väsentligt förmedlar förbundsledningens syn på saken. Formuleringarna dryper av förbundsledningens starka irritation över att de forna FSR-förbunden inte håller tyst och rättar in sig i ledet. Att ”vädra sitt missnöje” är ett uttryck som betyder att någon gnäller utan godtagbara skäl, för gnällandets skull. Således antyder SvSF’s förbundsledning att de protesterande FSR-förbunden klagar över petitesser, och borde hålla tyst.

FSR-förbunden i fråga anser – bland annat – att de är underrepresenterade i SvSF’s förbundsstyrelse, och att deras medlemmar missgynnas vid tillsättning av styrelsen för gevärssektionen. Förbundsledningen medger detta, och lovar att verka för att FSR får ytterligare en ledamot i riksförbundsstyrelsen. Alltså: FSR-förbunden lägger fram ett tungt krav, och förbundsledningen medger att kravet är befogat. Hur kan detta betecknas som att ”vädra sitt missnöje”?

Det sägs också i artikeln att förbundsstyrelsen velat ”hellre stämma i bäcken än i ån”. Detta torde vara årets värsta underdrift. Protesterna från FSR-förbunden nådde stormstyrka. Källor inom FSR-kretsen uppger att så sent som i mitten av juni var 17 av 27 distriktsförbund negativa till sammanslagningen. Av totalt 1 700 föreningar hade då endast 800 betalat in förbundsavgiften till SvSF. Anarki och havererad sammanslagning hotade. Först då, med kniven på strupen, fem i tolv, agerar äntligen SvSF’s förbundsledning, och lyssnar i nåder på sina medlemmar. Och detta kallar de att ”stämma i bäcken”!

Hur som helst, det verkar ändå som om den illa sargade och läckande skuta som sammanslagningen är, skulle kunna dras av grundet och hållas flytande. Åtminstone hoppas jag det. En havererad sammanslagning vore en mardröm för hela den svenska skytterörelsen.

Men faktum kvarstår: FSR är den stora förloraren i sammanslagningen, vilket den forna FSR-ledningen bär ett tungt ansvar för. Av en medlemsräkning 2005, som är den senaste som finns att tillgå, framgår att SSF hade 80 580 medlemmar, och FSR+UO 78 485, det vill säga ungefär lika många. Invändningar kan riktas mot siffrorna, men invändningarna drabbar båda förbunden lika, så faktum kvarstår: FSR+UO var lika stora som SSF. Därför borde FSR besätta halva förbundsstyrelsen, och förbundet borde inte heta Svenska Skyttesportförbundet, utan Frivilliga Skyttesportrörelsen.

Basti