RM i falling target luftpistol – vilken rysare!
 
Publicerat 2009-12-10 (av basti Naumann)

Årets riksmästerskap i falling target luftpistol ägde rum den 5 december i Brännkyrkahallen i Stockholm. Falling target-målet är ett så kallat självmarkerande mål, som för varje skott omedelbart visar skyttarna och publiken om det blir träff eller bom. Matchtävlingarna i finalerna, med parvis utslagning, blir därför oerhört spännande när jämnstarka skyttar möts.

Denna tävlingsform hör framtiden till, vilket markerades av att årets RM bevakades för förbundstidningen NP’s räkning av ingen mindre än chefredaktören himself, Uffe Hansson. Han var med även förra året, och fick blodad tand. Ett utförligt reportage kommer i nr 1‑2010 av NP. Resultatlista finns på förbundets hemsida.

Falling target-målet för luftpistol är som en miniatyr av det för TV-publiken välbekanta målet med en liggande rad av fem svarta riktprickar, som används inom skidskyttet med kaliber .22-gevär. Dock med en väsentlig skillnad: På luftpistol-målet varierar träffytans storlek mellan de fem riktprickarna.

Samtliga fem riktprickar är 60 mm i diameter, men träffytan är mindre. I den första pricken är träffytans diameter 48 mm, i andra, tredje och fjärde pricken är den 32 mm, och i den femte riktpricken är träffytans diameter inte mer än ynka 16 mm. Och den femte pricken har till och med elitskyttarna vissa problem med, kan jag meddela.

Skjutavståndet är tio meter. Grundomgången är på 40 skott, det vill säga åtta serier om fem skott. I finalerna (kvarts-, semi- och final) är det parvisa matcher där vinnaren går vidare. Varje match består av två serier om fem skott. Stående 45 grader. Tid för varje skott, inklusive laddning, är 40 sekunder.

Skyttarna gjorde upp om fyra olika titlar, ungdom, juniorer, seniorer och veteraner. Och det var på den yngre sidan som det brände till ordentligt.

Klassen ungdom blev en intern uppgörelse kan man säga, eftersom samtliga tre medaljörer var från Lönsboda. Och kampen om guldet blev en ren familjeangelägenhet. Mästare blev Robin Thuresson, men för den titeln fick han i finalen slåss till sista blodsdroppen mot syrran Amanda Thuresson, som verkligen sålde sig dyrt – segermarginalen blev en enda poäng!

Den riktiga rysaren utspelade sig i klassen juniorer. Tidigt i tävlingen puffade jag på Uffe Hansson, och pekade diskret mot John Ellström, Falköping, som sköt som en gud, och såg ut att gå ohotad genom tävlingen. Men, som dom säger i USAmerika, ”it ain’t over ’til the fat lady sings”. I semifinalen tappade John plötsligt rytmen, och började missa grovt. I andra serien fick han en enda träff.

John Ellström var en hårsmån från att bli utslagen, men lyckades vinna semifinalen över Tobias Persson, Hässleholm, med en enda poäng. Johns motståndare i finalen, Johannes Klinth, Lönsboda, sköt också ganska knackigt, men när han såg John svikta, repade han nytt mod. Johannes vann finalens första serie med 3-2, och började känna lukten av guld.

Men Johannes’ nerver höll inte. Andra och sista serien förlorade han med 2-3. Dött lopp, 5‑5! Särskjutning!

Särskjutning sker mot endast den femte pricken, den där träffytan har diametern 16 mm. Man skjuter skott för skott, och avgörande sker med sudden death. Och nu visade det sig verkligen hur svårträffad den femte pricken är. Skott efter skott sköts, och ingen träffade. Kallsvetten måste ha runnit efter ryggen på skyttarna. Det gjorde den i alla fall på mig. Även på nionde skottet missade Johannes, men när John sköt sekunden efter, for den vita luckan upp och markerade träff. Jublet bröt loss i skjuthallen. Juniormästaren 2009 var korad!

För mig är det ingen som helst tvekan: Det är så här en final i pistolskytte ska se ut!

Själv hade jag egentligen ingenting bland dessa hermeliner att göra, men när jag ändå var där, så ställde jag upp i alla fall. Hur det gick? Åjovars. Inte så illa. Jag lämnade lokalen som stolt innehavare av ett hederspris. Och lyckan skulle ha varit fullständig, om det inte vore så att det var jumbopriset jag fick.

Basti

Från vänster: Linda Persson, lagsilverskytt i Falköping,
individuella guldmedaljören John Ellström, Falköping,
och individuelle bronsmedaljören Tobias Persson, Hässleholm.
(Individuelle silvermedaljören Johannes Klint hann tyvärr smita utan att bli fotograferad.)
Foto: Ulf Hansson