|
Alternativ sanning
Via Ragnar Skanåker har vi nåtts av ett hett tips från Lars-Kristian Bergh. Lars-Kristian är journalist och debattör, och välkänd särskilt i jakt- och skyttekretsar. Så här skriver han:
”En sjökabel ska läggas mellan Sverige och Finland. 27 mil. 11,3 kilo bly per meter. 1 kg supergiftig och cancerogen mjukgörare per meter (därför kan inte kabeln göras i Sverige, för medlet är totalförbjudet i svensk fabrikation). Ni har förstås hört en massa protester från miljöputtar och KemI?”
Sjökabeln blir 20 mil lång. (Hela förbindelsen blir 27,5 mil lång, varav 20 mil är sjökabel.) Regeringen gav sitt tillstånd den 17 april 2008. Kabeln kommer att vara klar i slutet av år 2011. Den utgör en utbyggnad av den befintliga så kallade Fenno-Skan-förbindelsen från Raumo i Finland till Dannebo nära Forsmark i Sverige.
Jag levde i föreställningen att blymantling av elkablar var ett sedan länge avslutat kapitel, men så är det alltså inte när det gäller sjökabel. Den planerade Fenno-Skan-kabeln har en vattenisolerande blymantel som väger 11,3 kilo per meter kabel, vilket ger en total blymängd på 2 260 ton, vilket är fem gånger den mängd bly som årligen används i ammunition av jägare och tävlingsskyttar. I en enda kabel! Till detta kommer en redan befintlig sjökabel med samma sträckning, samt ett flertal sjökablar till Danmark och Tyskland. Jag har ingen uppgift om den exakta totallängden av alla våra kablar, men enligt en schematisk karta bör det gissningsvis röra sig om 80-90 mil totalt. Vi talar alltså om runt tio tusen ton bly. Och alla dessa blykablar ligger i den känsliga Östersjön, och i dess inlopp från Nordsjön. Och så har vi en okänd mängd äldre blykablar som ligger nedgrävda överallt i den svenska myllan.
Om den svenska staten medverkar till att lägga ner ytterligare två tusen ton bly i den känsliga och redan hårt åtgångna Östersjön, då måste statens miljöexperter – till exempel Kemikalieinspektionen – vara absolut bergsäkra på att bly inte på minsta sätt påverkar detta innanhavs ömtåliga miljö. Det skulle inte förvåna mig om det har upprättats en miljökonsekvensbeskrivning där det ges bevis för hur totalt oskadligt det metalliska blyet är för miljön.
Dessa insikter hos de sakkunniga kan inte vara hastigt påkomna. Detta måste man ha vetat under många år. Tillståndsbehandlingen för kabeln började år 2005, och planeringen sannolikt ett par år dessförinnan. Av detta kan man inte dra någon annan slutsats än att samtidigt som den dåvarande regeringen fattade beslut om att från och med 2008 förbjuda bly i ammunition, så visste dess sakkunniga att metalliskt bly i marken är oskadligt för miljön.
Om en vanlig människa agerade på det viset, så skulle hon anses vara ohederlig. Men i det politiska spelet gäller tydligen andra regler än dem som gäller för oss andra. Det är väl som Tage Danielsson sa:
”I dag finns det inte längre någon lögn. Den kallas numera alternativ sanning.”
Basti
PS om blykablar
Det mest intressanta med nyheten om sjökabeln mellan Sverige och Finland är det faktum att sjökabel fortfarande tillverkas med blymantel som skydd mot inträngande fukt och vatten. Vattenfall har gjort en miljökonsekvensbeskrivning gällande ”Vindbruk vid Trolleboda”, som är en vindkraftpark till havs. Där står följande:
2.4.1 Varför används bly i sjökablar?
Blymantel används i sjökabel för att hindra inträngning av vatten eller fukt till kabelkärnan. Blymanteln är helt vattentät, ger ett bra mekaniskt skydd, är flexibel och har goda korrosionsegenskaper. Blymanteln är därmed en mycket bra tätning som ger en säker kabel.
2.4.2 Alternativ till bly
Under åren har undersökningar och tester utförts för att få fram ett blyfritt isoleringsmaterial för användning i sjökabel, bl a svällband och aluminiumfolie. Flera kabelleverantörer erbjuder i dag blyfri kabel. Dessa kablar utgör dock inte en likvärdig ersättning till bly. Den generella hållningen vid byggnation av havsbaserade vindkraftparker är att dessa skall byggas med så robust teknik som möjligt. För att utforma elsystemet så robust som möjligt med beprövad teknik kan inte blymantlade kablar uteslutas. Mot denna bakgrund ser Vattenfall idag ingen teknisk möjlighet att använda något alternativ till bly i exportkablarna.
Så ligger det alltså till. Det är den handfasta verkligheten. Och någon negativ miljöpåverkan av blymanteln har ingen kunnat påvisa. Detta resonemang har politikerna köpt rakt av, utan att ens höja på ögonbrynen. Sjökabel kommer alltså under överskådlig tid att tillverkas med blymantel. Samma gäller bilbatterier. Blyfria sådana är en avlägsen framtidsvision. Och så har vi blyet i vår svenska jord, som vi aldrig blir av med. Men vi har lärt oss att hantera det. Blyet är här för att stanna.
Är då blyet i samhället en förbannelse eller en välsignelse? Ja, det är som att fråga om stryknin är ett gift. Svaret är, att det beror på hur det används. I stora doser är stryknin ett dödligt gift, men det vore ett stort misstag att totalförbjuda det. I mindre doser är det nämligen en medicin som räddar tusentals liv varje år. Det är likadant med blyet. I vissa situationer är det giftigt, i andra situationer är det till nytta och glädje.
En onyanserad blyskräck leder bara till att vi spolar ut barnet med badvattnet. I ett modernt samhälle måste man kunna se nyanserna. Det är märkligt att denna enkla sanning ska vara så svår att förklara för politikerna.
Basti |